Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
och bättre än alla andra, eller fanns detsamma inom
hvarje bröst, om det än saknade uttrycksmedel, och
var det återklangen däraf, som gaf gensvar?
Den unga damen återkom och bad henne följa
med sig, och Sara hade knappast tid att tänka, förrän
hon stod framför en man med ett distingueradt ut-
seende och det förbindligaste väsen hon någonsin mött.
Hon sade sitt namn och ärende, medan hjärtat
klappade, som ville det sprängas.
Han såg hennes rädsla och själsrörelse samt an-
slog en skämtsam ton, som verkade lugnande.
Jo! Han hade läst stycket och tyckt om det —
i det stora hela åtminstone — men det var flere än
han, som skulle läsa det, därför hade det dröjt med
svaret, ehuru han nog förstod, hur svårt det var för
dem, som gingo och väntade.
Hon kände sig med ens lugn och säker.
»Jag vill inte, att min man skall veta, att jag
varit här,» sade hon bönfallande.
»Jag förstår! Svaret skall komma om ett par
dagar. »
»Kommer stycket att uppföras?»
»Det skall bli antaget först,» svarade han med
ett leende, hvaruti låg så mycken välvilja, att det
blef till ett löfte.
»Kan det komma upp i vår?»
»Det vet jag inte •—■ det beror på. I höst an-
nars. »
Hon såg nedslagen ut.
»Vi människor få öfva oss i tålamod,» svarade
han med något vemodigt i rösten, »och konstnärer
mer än andra.»
Det var ej endast nyväckt hopp, som fyllde hen-
nes hjärta med glädje, när hon gick hemåt, utan min-
Skattepenningen. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
