Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Publiken fällde sin dom öfver det nya stycket
genom att fylla teatern, men recensenterna motsade
hvarandra.
En berömde planläggningen och talade om dra-
matisk ekonomi, medan en annan fann första akten
för lång och det hela hållningslöst.
När en sade, att det utmärkande för stycket var
sundhet och naturlighet, talade en annan om kon-
struktion, och då en tredje berömde den lediga, na-
turliga dialogen, förklarade en fjärde, att den led af
frasrikedom och allt för tydliga spår af att vara skrif-
ven.
Hvad karaktärsteckningen angick, påstod en, att
den var psykologiskt riktig och fint tänkt, och en an-
nan, att det ej var människor, utan teaterfigurer för-
fattaren förde fram på scenen. Då några funno styc-
ket spännande och intresset i stigande med hvarje
akt, tyckte andra, att det innehöll ansatser till kon-
flikter af ganska stor bärvidd, men saknade rörlighet
i handlingen och bort sammandragas till två akter.
Så godt som hvarje recensent slöt med ungefär
detsamma: att författaren för att vara nybörjare ägde
en ovanlig teknisk färdighet, tillika med inspiration
och begåfning, samt gaf så stora löften, att man hade
rättighet fordra, eller hoppas, att hans nästa arbete
skulle blifva af betydelse för scenen.
Knut läste och läste, tills alltsammans blef ett
virrvarr och han ej visste in eller ut.
Något att hålla fast vid fann han ej, och det var
hvad han behöfde.
Ett uppriktigt tack från en eller annan värmde
dock hans hjärta och blef till motvikt mot de tvif-
vel och den modlöshet, det offentliga omnämnandet
förorsakat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
