Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Längst dröjde hans tankar vid fru Holms ord.
»Min gosse!» hade hon sagt. Ingen hade kallat
honom så på många år, och redan det grep honom.
»Du kan lita på en gummas ord, som sett och
tänkt mycket. Arbeta och var trofast, och du skall
nå långt. Den som kan skildra lifvet så, kan också
lefva det. Tack för i kväll — du har gjort mig myc-
ket lycklig!»
Netten vann han fullständigt och med ett slag.
Att lefva lifvet var dock ännu svårare än att
skrifva, det fann han snart, och Sara, som hoppats
att han skulle komma till klarhet och lugn, när styc-
ket väl var uppfördt, märkte snart, att hon misstagit
sig.
Hvarje afton var han på teatern. Det var ej
tanke på att stanna hemma, så länge stycket gafs,
och lika känslig var han för beröm som klander.
Han hade fått bekanta bland skådespelarne och
genom dem dragits in i glada kretsar, där han kände
sig fri och obesvärad, och Sara såg honom ryckas ifrån
sig, utan att kunna göra mycket för att hålla honom
kvar.
Hon kunde ej gå med på teatern hvarje afton,
där han för öfrigt vistades lika mycket innanför som
utanför ridån; och ett par gånger hade hon måst gå
hem ensam, då han blifvit bjuden på nachspiel af
sina nya umgängesvänner.
Han kom vanligen hem framåt morgonen, och
det gick allt sämre med tidningsarbetet, hvilket al-
drig intresserat honom.
Sara satt uppe och väntade, medan bistra tankar
fyllde hennes hjärta,
Det hade händt, att han väckt modern genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
