Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
till mötes, syntes den henne som en mörk molnvägg,
undan hvilken ingen räddning fanns.
Knut hade ej sagt henne, att han slutat pä tid-
ningsbyrån, men hon hade fått veta det från annat
håll, och ofta skrämdes hon af personer, som sökte
honom för att få ut en eller annan fordran.
När hon kunde, betalade hon, men det blef henne
allt svårare.
»Har jag då ingen, ingen makt öfver honom?
Älskar han mig ej längre?» frågade hon sig med sti-
gande förtviflan.
Det fanns stunder, då han bönföll om förlåtelse,
lofvade bättring och grät öfver sig själf, samt dagar,
då han stannade hemma och tog fram den påbörjade
pjäsen för att arbeta därpå.
Men just detta, som skulle vara botemedlet, dref
honom in i hvirfveln; ty för hvarje försök kände han
med allt större ångest, att detta sista som — skulle
blifvit hans lifsmål — gled honom ur händerna.
När han ej kunde skrifva, syntes honom lifvet
utan värde, och hade det ej varit för Saras skull
hade han ej motstått frestelsen att själf göra ett slut
därpå.
Det var i början af maj.
Sara kom från en lektion samt gick med ned-
böjclt hufvud och hastiga steg från Biblioteksgatan
uppåt Humlegården.
Lönnarne och häggen stodo i hlom, och kastanje-
bladen trängde sig kraftfulla och klibbiga ur sina
bruna, skyddande hylsor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
