Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Mourniers böjde artigt pâ hufvudet.
»Jag har också protegerat den unge författaren
sedan dess och sett honom i mitt hus mer än en
gång, » återtog kammarjunkaren.
»Det tycks mig eljes vara en talang, som sjålf
bryter sin bana,» svarade den unge grefven på sitt
förbindliga sätt.
»Han har varit på sned, så mycket en människa
kan vara, så godt som förlorad rent af, men hans
hustru är en präktig kvinna — min egen systerdot-
ter för resten. Hon och min son Hugo, som jag vå-
gar säga är en af landets skickligaste läkare, ha äran
af hans räddning till själ och kropp.»
»Han tyckes således ha tagit sina modeller ur
lifvet, » svarade grefve de Mourniers intresserad. »Det
är inte svårt att förstå, att Marie, som han skildrar
så vackert, är hans egen hustru; och att den andra
— Inez — är någon han råkat ut för, som han ej
kan förlåta och därför tecknar med det kränkta sin-
nets hela bitterhet. Tror inte fröken Helène det-
samma?»
Han vände sig så tvärt emot henne, att hon ej
hann dölja det sinnesuppror, hvaruti hans ord för-
satte henne.
»Jag tror han velat sätta upp två kontraster helt
enkelt,» svarade hon hastigt. »Jag känner författares
sätt att gå till väga.»
Det vackra, veka uttrycket i hennes ansikte, som
fängslat honom, hade lämnat rum för ett drag af
spotskhet, som stötte tillbaka.
»Kanske?» svarade han dröjande. »Men det är
inte teaterfigurer han ställt fram på scenen, utan män-
niskor, tagna på kornet. Jag skulle vilja göra hans
bekantskap. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
