Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
»Han lefver i fullkomlig tillbakadragenhet, vaktad
af sin hustru,» svarade hon retligt.
»Fröken Helène, som är hennes kusin och ofta
kommer dit, kunde väl introducera mig.»
Han böjde sig småleende emot henne, och det-
var tydligt, att den framställda önskan hade ringa be-
tydelse mot det tillfälle att träffa henne själf, dess
uppfyllande skulle medföra.
Hon vågade ej säga, att det sista hem i världen
där hon kunde sätta sin fot var Saras, och ett leende,
som han ej kunde tyda, men som förtrollade honom,
var enda svaret.
Ridån gick i detsamma upp för sista akten.
Skymningen och solfjädern dolde till en del hen-
nes drag, och ehuru Mourniers betraktade henne mer
än en gång, väckte hennes utseende ingen undran.
Tvärtom gladde det honom, att hon kände så djupt
hvad som gick honom själf och andra så till hjärtat.
När hon lämnade sin plats, drog hon ett djupt
befriande andetag.
»Frivilligt skall jag aldrig mer utsätta mig föl-
en sådan pina,» tänkte hon, medan hennes hjärta
fylldes af ovilja och bitterhet mot Knut, hvilken lik-
som utpekat henne för hela världen.
Då grefven hjälpte henne på med pälskappan, låg
något smeksamt såväl i händernas dröjande rörelser
som i blicken, och djupt känslig därför suckade hon
innerst i hjärtat: »Hvad alla andra tro, gör detsamma,
bara han ingenting anar.»
Framför teatern stod hans eleganta ekipage, och
då betjänten slog igen vagnsdörren efter henne, greps
hon, som aldrig förr, af längtan efter det lysande lif
ägaren däraf kunde bereda henne. Det behöfdes dock
ej mer än en blick på hans nobla drag, själfulla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
