Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
varma ögon och fina väsen för att få henne att
glömma allt annat än honom själf.
Hvarför hade hon ej för längesedan mött en så-
dan man?
Hon mindes faderns ord, att hennes stund skulle
komma, och nu hade den kommit.
Utan honom skulle lifvet blifva värdelöst, och
vore han än den fattigaste, ringaste, skulle hon följa
honom — endast honom.
Det gripande skådespelet hade kommit hans. in-
nersta själssträngar att dallra, och hade kammarjun-
karen ej varit med i vagnen, hade i denna stund ord
yttrats, som verkat afgörande för tvänne människors
hela lif.
Som det var utbad sig grefven endast äran att
få se far och dotter på supé på Rydberg, där be-
ställning redan var gjord i enskildt rum.
Detta senare öfverensstämde ej med kammarjun-
karens önskningar, ty att visa sig offentligt med den
rike ädlingen skulle stärka — det visste han
både hans kredit och anseende.
Han framställde också, så fint som möjligt, sin
önskan att få supera i den allmänna matsalen.
»Mig är det alldeles likgiltigt,» började han, »ehuru
jag är en intresserad iakttagare af olika typer och
ansikten; men för en främling, som vill studera vårt
folk, vårt land och våra seder, är det nödvändigt att
blanda sig i folkvimlet, hvilket efter en teaterafton
som denna rymmer mera af intresse än någonsin.»
»Det beror på hvad fröken önskar,» svarade de
Mourniers med ett hemligt hopp, att hon skulle ställa
sig på hans sida.
Helena, som var bragt ur fattningen samt rädd
att ej kunna behärska sig, svarade, att hon tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
