Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Hau kunde ej låta bli att småle åt den idyll
han målade. Ett enkelt lif på landet i någon afkrok
af världen, dit ryktet om hans förflutna ej nått.
Hans försmådda, förolämpade hustru var den enda,
som följde honom dit. Hon hade förlåtit allt, glömt
allt, och hans kärlek ersatte henne också allt. Han
tänkte sig aldrig någon annan följeslagerska i sitt
elände, ty han visste, att ingen mer än hon älskat
honom uppriktigt och oegennyttigt. Helena var gift
med grefve de Mourniers, Hugo landets skickligaste
läkare och Harry en framstående jurist. Deras ära
skulle öfverskyla hans skam; småningon skulle han
höja sitt hufvud och andra böja sina vid hans åsyn
som förut.
Det var en dröm, det visste han mer än väl, och
när han sökte fasthålla den, skingrades den som dim-
man för vinden.
»Hur har jag kunnat sjunka så djupt?» frågade
han sig, medan han såg tillbaka på sin ungdoms rika
möjligheter.
Den väg, han haft att gå, syntes honom så rak,
utstakad och lätt, att han ej förstod, hur han kunnat
slå in på en annan.
»Om jag finge börja på nytt? Om det blef mig
förunnadt? Hur annorlunda skulle jag ej handla!»
suckade han.
Han tänkte på sin syster och hennes kärlek. Om
han följt hennes råd. Om! Om!
Dessa tusende om, hvilka reste sig förebrående i
hans väg, blefvo till trappsteg, öfver hvilka hans tupade.
»Det tjänar till intet att grubbla öfver det för-
flutna, och det finns mycket som försonar,» tröstade
han sig. »Har jag inte varit en god far och en god
husbonde också?» En plötslig tanke på de många,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
