Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
som anförtrodt honom sina besparade medel, kom
honom att kallsvettas af ångest.
»Det var inte meningen, det ville jag inte, det
vet Gud,» stönade han, »men det ena drar det andra
med sig. Det finnS dock många, som varit sämre eller
lika dåliga som jag, och för dem har det gått bra,
ingen har behöft veta det — inte ens efteråt.»
Som undertanke låg alltid, hvad det skulle komma
att stå i tidningarna — antingen han nu lefde eller dog.
»Att rymma ur landet! Det vore också en ut-
väg!» Och den lockade alltmer, ty det var dock all-
tid ett sätt att få behålla lifvet.
»Om jag bara hade medel! Om jag tänkt mig
för! Om Helena! Om Hugo! Om de Mourniers!»
Nej, den vägen var stängd!
Han började rifva i kassaskåpet för att se efter,
om han hade några penningar inne, ehuru han mycket
väl visste, att så ej var fallet.
Den ögonblickliga förhoppningen, som likt en ljus-
stråle genombrutit förtviflans mörker, slocknade.
»Och om jag lyckades, hur långt skulle jag komma
utan att bli upptäckt? Det är ju nästan exempellöst
att någon undkommer? Och hvad skulle jag taga
mig till därute, jag, som aldrig arbetat och ingenting
kan. Om det varit i min ungdom, men nu!»
»Det blefve att dö på en sophög, långt bort från
alla de mina, eller gripas och kastas i fängelse —
det värsta af allt som kunde hända mig, och just
hvad jag vill undgå.»
»Nej! Det är ej att tänka på!»
Hans hufvud sjönk ned mot bordet.
»Hellre då dö! Undgå alltsammans! Några
ögonblicks smärta, och allt är slut. Sedan må de säga
tänka och skrifva hvad de vilja — mig når det ej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
