Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
gemensamt, ska de unga känna sig alldeles oberoende
jag vill inte vara något påhäng.»
Det brann en lampa i taket, fast hon ej hade
någon nytta däraf.
»Bara medvetandet af att det är ljust i rummet
ger en känsla af trefnad,» påstod hon.
Hon hade redan sagt till om eld på spiseln odh
vatten till te, då Sara kom hem.
»Nu ha vi funnit honom, Gud ske lof ! » sade dottern,
liksom om hon förut anförtrott modern hela historien.
»Det var väl!»
»Knut har varit utom sig.»
»Det kan jag förstå.»
Det var inte ofta fru Holm hade sin dotter för
sig själf, oeh när Sara nu slog sig ned inne hos henne,
kände hon sig så innerligt belåten.
»Vill du inte ha en eldbrasa?» frågade hon.
»Jo tack,» svarade Sara, mest för att göra modern
en glädje.
Snart knastrade elden i den torra björkveden.
»Nu lägger jag mig på braskudden, så prata vi’
under tiden,» sade hon. »Mamma kan inte tänka,
så vackert det varit i dag.»
»Jo, barn, det vet jag mycket väl ! Så länge
vi bo kvar här, ser jag det alltsammans. I nya om-
gifningar tror jag nog det skulle blifva fullständigt
mörker. »
»Det är härligt att lefva!» sade Sara plötsligt.
»Ja,» svarade fru Holm, drömmande, »äfven om
skattepenningen är dryg.»
»Skattepenningen!» svarade Sara och reste sig
på armbågen. »Vet mamma, att Knut kallat sin sista
novell så?»
»Nej, det visste jag inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
