Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
»Jag förstår inte meningen, men jag tycker det
låter bra.»
»Du lär dig nog att förstå den.»
»Jag tycker de borde vara här nu,» sade Sara
oroligt.
»De komma väl.»
Det ringde på tamburklockan, och Sara sprang upp.
»Låt mig gå,» sade modem häftigt och sköt henne
åt sidan. Det var något i ringningen, som sade henne,
att Sara ej borde vara den som öppnade.
Knut skyndade framåt.
I Landtmätarebacken var det lifiigare än annor-
städes — ett rent örondöfvande larm af skrattande,
skrikande barnungar, som ilade om hvarandra på sina
kälkar utför den som en isgata liggande liden, upp-
för hvilken man endast kunde komma i den vid si-
dorna tilltrampade snön.
Att urskilja något särskildt i detta virrvarr af
nedstörtande kälkar var ej lätt, och Knut, som ej såg
till den han sökte, började gå uppåt backen för att
leta bland de där församlade barnen. Han stannade
tvärt. Där i blå kavaj, med blossande kinder och
glänsande ögon, kom den lille från backens krön,
styrande sin kälke med förvånansvärd säkerhet.
»Viktor!» ropade han ofrivilligt.
Gossen såg upp med förskrämd min, förlorade
balansen, stötte mot en annan kälke, gjorde en volt
och kom ned på nacken.
Det ljöd ett gällt skri, ej från barnet, utan från
fadern, som rusade fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
