Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
ned på en stol med hufvudet mot vedlåren och bröt
ut i en jämmer, som var en blandning af gråt, skratt,
skrik ocb onaturligt gurglande strupljud, så förfärlig
att höra, att den tog bort en del af fasan i det som
skett.
En enda blick på barnet sade Sara, hvad som
händt, men för ögonblicket kunde hon ej tänka därpå.
Det hos henne medfödda, starka begäret att trösta
och stöda bröt fram i sin fulla kraft.
»Knut! Älskling! Du måste lugna dig — för
min skull.»
Han stötte bort henne
Hon smekte hans hår, som låg klibbigt och tungt
öfver den heta pannan, och förstod, att han ville säga
något, men ej kunde få fram orden.
Hon blef rädd. Skulle hon förlora dem båda?
Det kunde hända hvad som händt en gång förut.
Hon visste, att han måste akta sig för starka sinnes-
rörelser.
Fru Holm, som tagit af den lilles kavaj, mössa
och stöfiar samt lagt honom på braskudden, satt och
gned hans händer och fötter för att få lif och värme
uti dem.
Hon visste intet, såg intet och ville ej uppgifva
hoppet.
När Hugo kom, rusade Knut upp.
»Säg, att han lefver!» ropade han.
Då han kunde bruka sin tunga, glömde Sara sin
ängslan för honom och vände sina tankar till barnet.
Hugo slängde af sig ytterrocken och lyfte upp
gossen på bordet under taklampan.
Sara stod bredvid.
»Gå undan så länge!» sade han strängt. I detta
ögonblick var han endast läkare.
Skattepenningen. ] ß
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
