Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Där låg den lille hopfallen, ’ utan att gifva ett
ljud ifrån sig — bruten som blomman från sin stjälk.
Folk samlade sig omkring honom, men Knut
trängde undan dem med brutal häftighet.
»Doktor Brag! Spring efter doktor Brag!» skrek
han, där han låg böjd öfver gossen, hvars kinder ännu
lyste röda och varma.
Famlande i sin rock ryckte han fram ett visit-
kort, utan att veta, hvem som tog emot det, och till-
lade: »Bed honom komma till mitt hem!»
»Han är ju röd och varm. Han lefver, det är
en galenskap att tro annat,» klagade han och såg sig
omkring med förtviflade blickar, som ville han i de
kringståendes ögon läsa, hvad hans hjärta önskade.
Han mötte idel medlidsamma ansikten — intet
annat.
Den lilles händer och läppar började blekna och
lifsvärmen aftaga.
Det var slut med leken rundt om ; ty som en
löpeld hade underrättelsen om hvad som skett spridt
sig. På att gå hem tänkte ingen, och barn af alla
åldrar stodo strålande af hälsa — varma och rödkin-
dade, efter den häftiga kroppsrörelsen — och blickade
ned på den döde lekkamraten.
När Knut reste sig med sin gosse på armen, såg
han sig omkring med hatfulla blickar. »Hvarför hade
det ej drabbat någon af dessa små? Drabbat dem
alla ! Hvad betydde de mot hans enda, lilla lam?»
Han ville skrika af smärta och bet ihop tänderna,
där han halfsprang mot hemmet, följd i hälarna —
utan att märka det — af deltagande människor, som
ville se, om han orkade hem med sin börda.
Då fru Holm öppnade tamburdörren, raglade han
in som en drucken, lade barnet i hennes armar, sjönk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
