Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - II. Svarta Hund kommer och försvinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp hans huvud. Han andades tungt och mödosamt, men
ögonen voro slutna och ansiktet hade en förskräcklig färg.
»O, min Gud», utropade min mor, »vilken skam för huset!
Och din stackars far sjuk!»
Vi hade emellertid icke en aning om, vad vi skulle göra
för att hjälpa kaptenen, och kunde icke tro annat, än att
han hade fått sitt banesår i handgemänget med främlingen.
Jag hämtade visserligen rommen och försökte hälla litet
av den i strupen på honom, men tänderna voro hårt
sammanbitna och hans käkar starka som järn. Det var därför
en verklig lättnad för oss, då dörren öppnades och doktor
Livesay, som skulle se till min far, kom in.
»O, herr doktor», utropade vi, »vad ska vi göra? Var
är han sårad?»
»Sårad? En fyllbults slut!» sade doktorn. »Inte mer sårad
än ni eller jag. Karlen har fått slag, som jag varnade
honom. Skynda ni genast, mrs Hawkins, upp till er man och
undvik om möjligt att säga honom någonting om det här.
För min del måste jag göra mitt bästa för att rädda den
här uslingens trefalt värdelösa liv, och Jim ska vara snäll
och gå efter ett handfat åt mig.»
När jag kom tillbaka med handfatet, hade doktorn redan
kavlat upp kaptenens rockärm och skjortärm och blottat
hans grova, seniga arm. Den var tatuerad på flera ställen.
»Här finns lyckan», »En god vind», »Billy Bones’ käresta»
voro mycket nätt och tydligt utförda på underarmen, och
längre upp, nära axeln, syntes skissen av en galge med en
man hängande i den — gjord, som jag tyckte, med stort geni.
»Profetiskt», sade doktorn och vidrörde denna teckning
med fingret. »Och nu, master Billy Bones, om det är ert
namn, vilja vi se färgen på ert blod — Jim, är du rädd för
blod?»
»Nej, sir», svarade jag.
»Det är bra, håll då handfatet», sade han och tog därmed
sin lansett och öppnade en åder.
Ganska mycket blod hade runnit, innan kaptenen öppnade
ögonen och såg sig oredigt omkring. Först kände han med
tydligt missnöje igen doktorn, därpå föll hans blick på mig,
och han syntes känna lättnad. Men plötsligt skiftade han
färg och försökte resa sig ropande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
