Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - III. Svarta lappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En vecka minst», sade jag.
»Blixt och dunder!» utropade han. »En vecka! Det kan jag
inte, jag skulle då få svarta lappen på mig. De nöten vilja
stjäla vinden av mig vid det här laget», röt han, »nöt, som inte
kunna behålla vad de fått och vilja lägga vantarna på vad
som är en annans. Är det att uppföra sig som sjömän, det
skulle jag just vilja veta? Men jag är en sparsam själ, jag.
Jag slösade aldrig bort mina pengar, jag, eller förlorade dem,
och jag ska min själ dra dem vid näsan igen. Ingen rädder
här. Jag ska sticka ut ett rev till, pojke, och visa dem,
vem de ha att göra med.»
Medan han talade, hade han med stor svårighet rest sig
upp ur sängen, stödjande sig på min axel med ett grepp, som
nästan kom mig att skrika till, och flyttande sina ben som
om de varit ett par livlösa klumpar. Hans ord, livliga som
de voro till betydelsen, stodo i en sorglig kontrast till
svagheten i rösten, varmed de yttrades. Då han kommit i
sittande ställning på sängkanten, måste han vila sig.
»Doktorn har gjort slut på mig», sade han. »Det sjunger
för öronen på mig. Lägg mig ned igen.»
Innan jag hann göra mycket för att hjälpa honom, hade
han fallit tillbaka på sin gamla plats, där han låg tyst en
stund.
»Jim», sade han slutligen, »du såg den där sjömannen
i dag?»
»Svarta Hund?» frågade jag.
»Å, Svarta Hund!» sade han. Det är en skurk, men ändå ett
intet mot dem, som skickade hit’en. Om jag nu inte på något
vis kan komma härifrån, utan får svarta lappen på mig, så
kom ihåg, att det är min gamla sjömanskista de vilja åt,
och kasta dig på hästryggen — du kan ju, inte sant? Jo
visst! det är bra, du kastar dig på hästryggen och rider till
— nåja, jag vill det! — till den där evinnerliga
doktorslantkrabban och säger till honom att blåsa alle man —
domare och så’na där — och stuva in dem ombord på ’Amiral
Benbow’ — hela gamle Flints besättning, män och pojkar,
alla som finnas kvar. Jag var förste styrman, jag, gamle
Flints förste styrman, och jag är den ende, som känner
platsen. Han anförtrodde mig den i Savanna, när han gav
upp andan, liksom jag var nära att göra för en stund sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
