Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - III. Svarta lappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig mig särskilt, och det är min tro, att han så gott som
glömt sina förtroenden; men hans lynne var ombytligare
och till följd av hans kroppsliga svaghet häftigare än
någonsin. Han hade, när han var drucken, ett oroande sätt
att draga sin huggare och lägga den blottad framför sig på
bordet. Men oaktat allt detta brydde han sig nu mindre om
annat folk och syntes upptagen av sina egna tankar och
fantasier. En gång till exempel, till vår ytterliga förvåning,
stämde han upp en helt annan visa, som vi icke hört förut,
ett slags lantlig kärleksvisa, som han måtte ha lärt sig i sin
ungdom, innan han gick till sjöss.
Så stod saken till dagen efter begravningen, vid tretiden
en bister, dimmig, och kall eftermiddag, då jag stod i dörren
ett ögonblick, full av sorgliga tankar på min far, och
plötsligt fick se någon långsamt nalkas på vägen. Det var tydligen
en blind, ty han trevade med en käpp framför sig och bar en
stor grön skärm över ögonen och näsan. Han var kutryggig
av ålderdom eller svaghet, och en gammal trasig
sjömanskappa bidrog att göra honom ännu vanskapligare. Aldrig i
mitt liv har jag sett en ohyggligare varelse. Han stannade
ett stycke från värdshuset, och höjande rösten till ett
egendomligt halvsjungande tilltalade han luften framför sig:
»Vill någon vänlig själ upplysa en stackars blind man,
som förlorat sina ögons dyrbara ljus i försvaret av sitt
fädernesland, England, och kung Georg Gud välsigne
honom, — var eller i vilken del av denna trakt han nu befinner
sig?»
»Ni befinner er vid ’Amiral Benbow’, Black Hill Cove, min
gode man», sade jag.
»Jag hör en röst», sade han — »en ung röst. Vill du räcka
mig din hand, min snälle unge vän, och leda mig in?»
Jag räckte ut handen, och den förskräckliga, inställsamma,
ögonlösa varelsen grep den ögonblickligen som i ett
skruvstäd. Jag blev så skrämd, att jag försökte draga den
tillbaka, men den blinde drog mig alldeles inpå sig med en enda
rörelse av armen.
»Nu, pojke», sade han, »skall du föra mig in till kaptenen».
»Sir», sade jag, »på min heder, det vågar jag inte».
»Åhå», sade han med ett försmädligt grin, »låter det på
det viset! För mig genast in, eller vrider jag armen av dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
