Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - III. Svarta lappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han gav den, medan han talade, en knyck, som kom
mig att skrika till.
»Sir», sade jag, »det är för er egen skull jag säger det.
Kaptenen är sig inte lik. Han sitter med dragen huggare.
En annan herre ...»
»Seså, marsch nu bara!» avbröt han mig; och aldrig har
jag hört en röst så grym och kall och ondskefull som denne
blindes. Den kuvade mig mer än smärtan, och jag lydde med
ens och gick direkt in genom dörren och till krogrummet,
där vår gamle sjuke sjörövare satt med hjärnan omtöcknad
av rom. Den blinde tryckte sig intill mig, i det han höll mig
fast med sin järnnäve och stödde nästan mera av sin tyngd
på mig, än jag kunde rå med. »Led mig rakt fram till honom,
och när jag är i sikte, ropar du: ’Här, Bill, är en vän till er’!
Gör du inte det, så gör jag så här.» Därmed nöp han mig, så
att jag trodde jag skulle svimma. Ställd i ett sådant val,
glömde jag min rädsla för kaptenen i min ytterliga
förskräckelse för den blinde tiggaren, och i det jag öppnade dörren,
utropade jag med darrande röst de ord han befallt mig.
Den stackars kaptenen lyfte upp ögonen, och vid en enda
blick dunstade rommen bort och lämnade honom
fullkomligt nykter. Hans ansiktsuttryck förrådde icke så mycket
förskräckelse som dödlig vämjelse. Han gjorde en rörelse
liksom för att stiga upp, men förmodligen sveko krafterna
honom.
»Å, sitt där du sitter, Bill», sade tiggaren. »Om jag än
inte kan se, hör jag, om någon rör så mycket som ett finger.
Affär är affär. Räck ut din vänstra hand. Pojke, fatta hans
hand vid handleden och för den intill min högra.»
Vi lydde honom båda, och jag såg honom överflytta
något från det inre av sin hand, som höll käppen, till
flatsidan av kaptenens hand, som genast slöt sig hårt om
föremålet.
»Nu är det gjort», sade den blinde, som med dessa ord
plötsligt släppte sitt tag i mig och med otrolig säkerhet och
snabbhet satte i väg ut ur rummet och ut på vägen, där jag,
ännu stående orörlig, kunde på avstånd höra hans käpp, då
den stöttes i marken.
Det dröjde en stund, innan kaptenen och jag återvunnit
fattningen, men slutligen och ungefär samtidigt som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
