Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - V. Den blindes slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en buske, hade utsikt över vägen utanför vår dörr. Knappt
hade jag intagit denna ställning, förrän mina fiender började
anlända, sju eller åtta till antalet, i full språngmarsch,
varvid deras fötter oregelbundet klampade mot marken, och
mannen med lyktan några steg framför de andra. Tre
karlar sprungo tillsammans hand i hand, och trots dimman
tyckte jag mig märka, att den mellersta av denna trio var
den blinde tiggaren. Ögonblicket därpå bevisade hans röst,
att jag hade rätt.
»Opp med dörren!» ropade han.
»Opp med dörren var det ja!» svarade några stycken,
och ett vilt anlopp gjordes mot »Amiral Benbow», varvid
lyktbäraren följde efter; jag kunde sedan se dem stanna
och hörde dem samtala mera lågmält, som om de voro
förvånade över att finna dörren öppen. Men uppehållet var
kort, ty den blinde utdelade åter sina befallningar. Hans
röst lät gällare och högre, som om han var upptänd av iver
och raseri.
»In, in, in!» skrek han och svor över deras dröjsmål.
Fyra eller fem av dem lydde genast, under det två
stannade på vägen hos den avskyvärde tiggaren. En kort
tystnad inträdde, därpå hördes ett rop av förvåning och sedan
en röst, som skrek inifrån huset:
»Bill är död!»
Men den blinde svor åter över dem för deras långsamhet.
»Undersök honom några av er, era förbannade
trögmånsar, och resten av er upp och hämta kistan!» ropade han.
Jag kunde höra deras fötter klampa uppför vår gamla
trappa, så att huset måste ha skakat av det. Strax därpå
ljödo nya utrop av förvåning; fönstret till kaptenens rum
kastades upp med en smäll och klingandet av
sönderslaget glas, och en karl lutade huvud och axlar ut i
månskenet och tilltalade den blinde tiggaren nedanför.
»Pew», ropade han, »de har gått oss i förväg. Någon har
vänt upp och ned på kistan.»
»Finns det?» röt Pew.
»Pengarna finns.»
Den blinde sade, att han struntade i pengarna.
»Flints kråkfötter, menar jag», skrek han.
»Vi kan inte upptäcka skymten av det», svarade karlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
