Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - VI. Kaptenens papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är doktor Livesay hemma?» frågade jag.
Nej, sade hon. Han hade kommit hem på eftermiddagen
men gått upp till herrgården för att äta middag och
tillbringa aftonen tillsammans med patron Trelawney.
»Så bege vi oss dit, gossar», sade mr Dance.
Denna gång, emedan avståndet var kort, steg jag icke
upp på hästen, utan sprang, hållande mig i Doggers
stigbygelrem, till gårdsgrindarna och uppför den långa,
avlövade, månbelysta alléen, där de vita linjerna av
herrgårdsbyggnaderna lågo med stora gamla trädgårdar på
ömse sidor. Här steg mr Dance av hästen, tog mig med sig
och blev vid ett enda ord insläppt i huset.
Betjänten förde oss genom en mattbelagd gång och
visade oss vid slutet av den in i ett stort biblioteksrum,
vars alla väggar voro upptagna av bokhyllor med byster
ovanpå, där mr Trelawney och d:r Livesay sutto med
pipan i hand på var sin sida av en munter brasa.
Jag hade aldrig förr sett mr Trelawney på så nära håll.
Han var en storväxt man, över sex fot lång och grov i
proportion och hade ett frimodigt och fryntligt ansikte,
alldeles barkat och väderbitet och fårat av hans långa resor.
Ögonbrynen voro svartmuskiga och lättrörliga, vilket gav
honom utseendet att vara av ett livligt och lättantändligt
men därför icke elakt temperament.
»Stig in, mr Dance», sade han mycket värdigt och
nedlåtande.
»God afton, Dance», sade doktorn med en nick. »Och
god afton du, min käre Jim. Vad är det för en god vind,
som blåst er hit?»
Uppsyningsmannen stod rak och stram och berättade
sin historia likt en läxa, och ni skulle ha sett, hur de båda
herrarna lutade sig fram och sågo på varandra och glömde
i sin förvåning och sitt intresse att röka. När de hörde, hur
min mor gick tillbaka till värdshuset, slog d:r Livesay sig på
knäna, och mr Trelawney ropade »bravo!», i det han slog
av sitt långa pipskaft mot spisgallret. Långt innan
berättelsen var slut, hade mr Trelawney stigit upp från sin plats
och mätte rummet med stora steg, medan doktorn, liksom
för att höra bättre, hade tagit av sig sin pudrade peruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
