Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VIII. På krogen »Kikaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Svarta Hund? Nej, jag känner inte till namnet. Likväl
förefaller det mig, som om jag skulle ha — ja, jag har sett den
svabben. Han brukade komma hit med en blind tiggare, ja,
det gjorde han.»
»Det gjorde han säkert», sade jag. »Jag kände den blinde
också. Hans namn var Pew.»
»Så var det!» utropade Silver, nu riktigt ivrig. »Pew! Så
hette han alldeles säkert. Å, han såg ut som en riktig haj!
Om vi få fatt i den där Svarta Hund nu, kan kapten
Trelawney få höra på nytt! Ben är en snabblöpare, få sjömän
löpa bättre än Ben, han borde hinna upp honom, ja min själ!
Han talade om att kölhala? Jag ska kölhala honom, jag.»
Under hela tiden han utslungade dessa ord, skuttade han
på sin krycka fram och tillbaka i krogrummet, slog
knytnäven i bordet och visade sig så upprörd, att en Old
Bailey-domare eller en Bow Street-detektiv skulle låtit sig föras
bakom ljuset. Mina misstankar hade åter vaknat i hela sin styrka,
då jag fann Svarta Hund på »Kikaren», och jag bevakade
kocken noga. Men han var för listig och slipad för mig, och
när de två karlarna andtrutna kommo tillbaka och bekände,
att de förlorat spåren i trängseln och blivit tagna för tjuvar,
kunde jag ha gått i borgen för långe John Silvers oskuld.
»Hör på, Hawkins», sade han, »här har jag skenet vackert
emot mig, inte sant? Vad ska kapten Trelawney tänka?
Här låter jag den uslingen sitta i mitt eget hus och dricka
av min egen rom! Och så kommer du och berättar mig
alltsammans, och jag mitt fördömda blindstyre låter honom
smita från alltsammans! Men, Hawkins, du ska göra mig
rättvisa hos kapten. Du ä’ bara en pojke, det ä’ du, men du
har huve på skaft, det såg jag genast du kom in. Så säg då,
vad kunde jag väl göra med den här gamla käppen, som jag
linkar omkring på? När jag var en sjöduglig skeppare, skulle
jag som ett intet ha kommit långskepps med honom och i
ett nafs lovat upp, men nu ...»
Han tystnade plötsligt och hängde läpp, som om han
påmint sig något.
»Betalningen!» utbrast han. »Tre omgångar rom! Förbaska
mig hade jag inte glömt min betalning!»
Och i det han föll ned på en bänk, skrattade han så att
tårarna runno utför kinderna. Jag kunde inte låta bli att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
