Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VIII. På krogen »Kikaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämma in, och vi skrattade tillsammans, skrattsalva på
skrattsalva, tills värdshuset genljöd därav.
»Kors, en sådan kostlig gammal sälhund jag ä’!» sade
han slutligen, torkande sina kinder. »Du och jag skulle passa
bra tillsammans, Hawkins. Men klart nu att gå ut. Det här
duger inte. Plikten framför allt, kamrater. Jag ska ta på
mig min gamla trekantiga hatt och gå med dig till kapten
Trelawney och rapportera den här saken. Ty kom ihåg, unge
Hawkins, den ä’ allvarsam, och varken du eller jag kommer
ifrån med vad jag skulle vilja kalla heder. Vi ä’ just inga
ljushuven nå’n av oss, men ta mig tusan, var det inte för
lustigt med betalningen!»
Och han började åter skratta, och det så hjärtligt, att
fast jag inte kunde fatta det roliga i saken så som han, måste
jag åter instämma i hans munterhet.
På vår lilla promenad utefter kajerna gjorde han sig till
den intressantaste följeslagare, i det han berättade mig om
de olika fartygen vi passerade, om deras riggning,
dräktighet och nationalitet, förklarade arbetet som pågick — huru
ett lossade, ett annat tog in last och ett tredje gjorde
sig segelklart — och stack då och då emellan med någon
liten anekdot om fartyg eller sjömän eller upprepade någon
nautisk term, tills jag riktigt lärt mig den. Jag började tycka,
att jag i honom fått den bäste skeppskamrat jag kunde
önska.
När vi kommo till värdshuset, sutto mr Trelawney och
d:r Livesay tillsammans och drucko ett glas öl, innan de
skulle gå ombord på skonaren för att inspektera den.
Lång-John berättade historien från början till slut med
ganska mycken humor och fullt sanningsenligt. »Så gick
det till, inte sant, Hawkins?» sade han då och då, och jag
kunde alltid till fullo bestyrka hans ord.
De båda herrarna beklagade, att Svarta Hund kommit
undan, men vi voro alla ense om att ingenting kunde göras
åt saken, och efter att ha fått mottaga några berömmande
ord tog Lång-John sin krycka och gick sin väg.
»Alle man ombord klockan fyra i eftermiddag», ropade
mr Trelawney efter honom.
»Fyra i eftermiddag var det ja», ropade kocken tillbaka
från korridoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
