Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - X. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis nödvändigt att befordra någon av matroserna.
Båtsmannen, Job Anderson, var den närmaste därtill
ombord och tjänstgjorde på visst sätt som styrman, ehuru
han behöll sin gamla titel. Mr Trelawney hade förr ägnat
sig åt sjömansyrket, och hans kunskaper gjorde honom
mycket nyttig; ty ofta i gynnsamt väder övertog han själv
en vakt. Och slupstyraren, Israels Hands, var en vaksam,
mångbeprövad gammal sjöman, som man i nödfall kunde
sätta till nästan allting.
Han var mycket förtrolig med långe John Silver, varför
nämnandet av hans namn även föranleder mig att tala om
vår skeppskock, Barbecue, som folket kallade honom.
Ombord bar han sin krycka i en bänsel kring halsen för
att ha båda händerna så fria som möjligt. Det var värt
någonting att se honom stötta kryckändan mot ett
skott och stödd på den följa med alla fartygets rörelser,
allt under det han skötte grytor och kastruller lika så
bra som någon i sitt lugna kök på landbacken. Ännu
egendomligare var det att se honom i det svåraste väder gå över
däck. Han hade en eller ett par ändar uppriggade för att
hjälpa honom över de största ytorna — Lång-Johns örringar
kallades de — och kunde, än begagnande kryckan och än
släpande den med sig vid bänseln, förflytta sig från ett
ställe till ett annat lika fort som en annan kunde gå. Likväl
uttryckte några matroser, som seglat med honom förr, sin
medömkan att nu se honom så avtacklad.
»Han ä’ ingen vanlig karl, Barbecue», sade slupstyraren
till mig. »Han fick god skolunderbyggnad och talar som en
bok, när han ä’ så sinnad; och modig sen — ett lejon ä’
ingenting bredvid Lång-John! Jag har sett honom slåss med fyra
stycken och knacka in deras skallar — han obeväpnad.»
Hela besättningen respekterade och även lydde honom.
Han hade ett eget sätt att tala till envar och göra alla någon
särskild tjänst. Mot mig var han ständigt vänlig och alltid
glad att få se mig i kabyssen, som han höll ren och fin som
om den varit ett kungligt kök, med kärlen blankskurade
hängande på väggen och sin papegoja i en bur i ett hörn.
»Kom, Hawkins», kunde han säga, »kom och prata med
John. Ingen kan vara mera välkommen än du, min son.
Sitt ner och hör nyheterna. Här håller kapten Flint — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
