Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XVI. Berättelsen fortsättes av doktorn: Huru fartyget övergavs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna andra tripp väckte tydligen alltför starka
misstankar hos väktarna vid stranden. Visslingen avbröts på
nytt, och strax innan vi förlorade dem ur sikte bakom den
lilla udden, hoppade en av dem i land och försvann. Jag
hade nästan lust att ändra min plan och förstöra deras
båtar, men jag var rädd, att Silver och de andra kanske voro
nära till hands och att allt kunde gå förlorat genom att våga
för mycket.
Vi hade snart nått land på samma ställe som förut och
började proviantera blockhuset. Alla tre gjorde första resan,
tungt lastade, och kastade våra förråd över palissaden.
Därpå lämnades Joyce kvar att vakta dem — en enda man
visserligen, men med ett halvt dussin gevär — medan Hunter och
jag återvände till jollen och togo en ny börda. På detta sätt
fortsatte vi utan något uppehåll för att andas ut, tills hela
lasten var instuvad, varpå de två tjänarne fattade posto i
blockhuset och jag av alla krafter rodde tillbaka till Hispaniola.
Att vi vågade en andra båtlast, förefaller mera riskabelt,
än det verkligen var. De voro överlägsna i antal men vi i
vapen. Ingen enda av männen i land hade ett gevär, och
innan de kunde komma tillräckligt nära för att begagna sina
pistoler, smickrade vi oss med att kunna göra upp räkningen
med åtminstone ett halvt dussin.
Mr Trelawney stod och väntade på mig vid akterfönstret,
och all hans svaghet nyss var nu borta. Han fattade
fånglinan och gjorde fast den, varpå vi åter började lasta båten
för brinnande livet. Lasten utgjordes liksom förut av fläsk,
skorpor och ammunition samt ett gevär och en huggare åt
var och en av oss, mr Trelawney, mig, Redruth och
kaptenen. Resten av vapnen och ammunitionen hyvade vi över
bord på två och en halv famnars vatten, där vi kunde se det
blanka stålet glänsa i solen långt under oss på den fina
sandbottnen.
Nu började ebben inträda, och fartyget svängde runt för
sitt ankare. Röster hördes svagt hojta i riktning av de båda
giggarna, och ehuru detta lugnade oss för Joyce och Hunter,
utgjorde det en maning för oss att ge oss av.
Redruth drog sig tillbaka från sin post i galleriet och
hoppade ned i båten, som vi därpå förde midskepps, för att vara
bättre till hands för kapten Smollett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
