Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XX. Silvers beskickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting till. Vad jag menar är, att vi vill ha er karta. Jag
för min del har aldrig velat er något ont ...»
»Det rör mig inte», avbröt kaptenen. »Vi veta precis, vad
ni ämnat göra, men det bekymrar oss inte, ty nu, som ni ser,
kan ni inte göra det.»
Och kaptenen såg lugnt på honom och stoppade sin pipa.
»Om Abraham Gray ...»
»Stopp!» utropade kaptenen. »Gray har ingenting sagt
mig och jag ingenting frågat honom, och vad mera är, jag
önskar er och honom och hela den här ön dit pepparn växer.
Så nu vet ni, vad jag tänker om saken.»
Detta lilla vredesutbrott tycktes avkyla Silver. Han
hade förut morskat sig, nu drog han öronen åt sig.
»Sak samma», sade han. »Jag vill inte bestämma, vad
gentlemän kan anse passande eller inte passande. — Jag
ser, att ni tänker röka er pipa, kapten, jag tar mig friheten
följa ert exempel.»
Och han stoppade sin pipa och tände den, varpå de bägge
sutto tysta en stund och rökte, än seende varandra stint i
ansiktet, än stoppande till tobaken i pipan, än lutande sig fram
för att spotta. Det var så gott som en komedi att se dem.
»Hör nu på», återtog Silver. »Ni ger oss den där kartan
att söka skatten efter och upphör med att skjuta stackars
sjömän och knacka in skallarna på dom under sömnen. Går
ni in på det, får ni själva välja. Antingen kommer ni ombord
till oss, sedan skatten är väl inskeppad, och jag svär vid min
heder att helskinnade sätta er i land någonstans. Eller,
om det inte behagar er, därför att några av mina gastar ä’
ena grobianer och kanske ville ge betalt för gammal ost, så
kan ni stanna här. Vi ska dela förråd med er, man för man,
och jag ger er som förut mitt hedersord på att preja det första
fartyg jag får syn på och skicka dom hit att ta upp er. Ni
måste erkänna, att det ä’ villkor, som heter duga. Bättre
kan ni väl inte begära. Och jag hoppas» — här höjde han
rösten — »att alla i det här blockhuset överväger mina ord,
ty vad man har sagt till en, ä’ sagt till alla.»
Kapten Smollett steg upp och knackade askan ur pipan
i sin vänstra hand.
»Är det allt?» frågade han.
»Vart enda ord, ta mig tusan — mitt sista!» svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
