- Project Runeberg -  Skattkammarön /
106

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XX. Silvers beskickning - XXI. Anfallet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Silver. »Säg nej till det, och ni ska endast få höra av mig
genom gevärskulor.»

»Det är bra», sade kaptenen. »Och nu ska ni få höra på
mig. Om ni vill komma upp till mig en och en, obeväpnade,
lovar jag att slå er alla i järn och föra er hem till opartisk
rannsakning i England. Vill ni inte, skall jag, så sant jag
heter Alexander Smollett och hissat min konungs flagga,
låta er alla gå åt fanders. Ni kan inte finna skatten. Ni kan
inte navigera fartyget — det finns inte en enda bland er,
som kan navigera det. Gray är vår och fyra av er döda. Ert
fartyg ligger fastlåst, master Silver, och i lägervall. Ni har
hört, vad jag sagt, och det är de sista goda ord ni får höra av
mig, ty så sant Gud lever, sätter jag inte en kula i ryggen på
er, härnäst jag träffar er. Och nu bort härifrån, min gosse —
försvinn, och det raskt!»

Silvers uppsyn var värd att se; hans ögon trängde ur
sina hålor av raseri. Han knackade elden ur pipan.

»Räck mig er hand och hjälp mig upp!» skrek han.

»Inte jag», svarade kaptenen.

»Vem vill hjälpa mig upp?» vrålade han.

Ingen enda av oss rörde sig. Utösande de rysligaste
svordomar, kröp han i sanden, tills han fick fatt i förstukvisten
och åter kunde lyfta sig upp på sin krycka. Därpå spottade
han i källan.

»Där!» skrek han, »så mycket värderar jag er! Innan en
timme gått, skall jag slå in ert gamla blockhus som ett
romfat. Skratta ni! Innan en timme gått till ända, ska ni få gråta
i stället. Döden kan ni skatta som en lycka.»

Och med en fruktansvärd svordom linkade han i väg,
plöjande upp sanden med sin krycka, hjälptes efter en fyra
eller fem misslyckade försök över pålverket av karlen med
parlamentärflaggan och försvann ögonblicket därpå bland
träden.

XXI.
Anfallet.



Så snart Silver försvunnit, gick kaptenen, som noga
betraktat honom, in i huset, men fann ingen av oss på sin post
utom Gray. Det var första gången vi någonsin sett honom ond.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free