Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XXI. Anfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu endast halvvägs över, och en annan visade just
huvudet ovanför palissaden. Och likväl var striden i detta
ögonblick utkämpad och segern vår.
Gray var den, som följt tätt bakom mig och huggit ned
den grove båtsmannen, innan han hunnit fatta sig efter sitt
misslyckade hugg mot mig. En annan hade blivit skjuten
genom en skottglugg, i samma ögonblick han avlossade ett
skott in i huset, och låg nu i dödskampen, med pistolen ännu
rykande i handen. En tredje hade doktorn, som jag såg, med
ett väldigt hugg gjort ända på. Av de fyra, som klättrat över
palissaden, återstod endast en, som lämnat sin huggare på
slagfältet och just nu för brinnande livet klättrade ut igen.
»Skjut, skjut från huset!» ropade doktorn. »Och ni,
gossar, tillbaka under betäckning!»
Men hans ord beaktades ej, intet skott avlossades, och den
siste äntergasten kom helskinnad undan och försvann med
de andra i skogen. Inom tre sekunder återstodo av den
anfallande parten endast de fem, som stupat, fyra inom och
en utom palissaden.
Doktorn, Gray och jag sprungo det fortaste vi kunde in i
huset för att få skydd. De kvarlevande skulle snart vara
tillbaka, där de lämnat sina gevär, och kunde vilket ögonblick
som helst åter öppna eld.
Blockhuset var nu ganska fritt från rök, och en enda blick
visade oss priset för vår seger. Hunter låg ännu bedövad
vid sin skottglugg, Joyce vid sin, skjuten genom huvudet,
för att aldrig mera resa sig, under det att mitt i rummet mr
Trelawney stödde kaptenen, båda lika bleka.
»Kapten är sårad», sade mr Trelawney.
»Ha de sprungit?» frågade kapten Smollett.
»Ja, alla som kunde, det kan ni lita på», svarade doktorn,
»men fem av dem komma aldrig mera att springa.»
»Fem!» utropade kaptenen. »Det var en bättre affär.
Fem mot tre gör oss fyra mot nio. Det är bättre utsikt än vi
hade i början. Vi voro då sju mot nio, eller trodde, att vi
voro det, och det är lika illa.»
Myteristerna voro snart endast åtta, ty den, som av mr
Trelawney sköts ombord på skonaren, dog samma afton av
sitt sår. Men det fick naturligtvis kajutpartiet veta först
längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
