- Project Runeberg -  Skattkammarön /
112

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXII. Huru mitt äventyr började

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE DELEN.
MITT ÄVENTYR TILL SJÖSS.


XXII.
Huru mitt äventyr började.



Vi sågo icke mera skymten av myteristerna — icke så
mycket som en kula en gång från skogen. De hade »fått sina
ransoner för den dagen», som kaptenen uttryckte sig,
och vi hade platsen för oss själva och kunde i lugn och ro se
om de sårade och laga till middag. Mr Trelawney och jag
höllo oss, trots faran, utanför med våra köksbestyr, och
även där visste vi knappast till oss av förskräckelse över
de högljudda stönanden, som nådde oss från doktorns
patienter.

Av de åtta man, som fallit i drabbningen, var det endast
tre, som ännu andades — den av piraterna, som blivit
skjuten vid skottgluggen, Hunter och kapten Smollett; och av
dessa voro de två första så gott som döda. Myteristen dog
snart under doktorns kniv, och Hunter återvann aldrig här
i världen medvetandet, hur mycket vi än bemödade oss med
honom. Han låg likadan hela dagen, dragande efter andan
lika tungt som den gamle sjörövaren hemma under sitt
slaganfall; men bröstbenen hade krossats av slaget och
huvudskålen spräckts i fallet, och under den följande natten
gick han till sin Skapare utan att giva ett tecken eller
ljud ifrån sig.

Vad kaptenen beträffade, voro hans sår visserligen
allvarsamma men icke farliga. Intet organ var dödligt
skadat. Andersons kula — det var nämligen Job, som först sköt
på honom — hade bräckt skulderbladet och träffat lungan,
men icke svårt; den andra kulan hade endast rispat upp
några muskler i vaden. Han skulle med all säkerhet bli bra igen,
sade doktorn, men han skulle emellertid icke under flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free