Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXVI. Israel Hands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillade han plötsligt bytande om ton, »har vi fått nog av den
här galenskapen. Floden har nu stigit duktiga tag. Ni
kanske håller till godo med mina befallningar, kapten Hawkins,
och vi ska i en handvändning vara inne i viken.»
Vi hade knappa två mil att segla, men navigationen var
kinkig, emedan inloppet till denna norra ankarplats var
trångt och grunt och dessutom låg i östra och västra, så
att skonaren måste manövreras ytterst försiktigt för att
komma in. Jag skulle tro, att jag var en bra och rask
subaltern, och jag ä’ fullkomligt säker på att Hands var en
förträfflig lots; ty vi gingo över stag gång på gång och slingrade
oss in, snuddande vid bankarna, med en säkerhet och
behändighet, som det var ett nöje att skåda.
Vi hade knappast kommit in i viken, förrän landet slöt
sig runt omkring oss. Norra vikens stränder voro lika tätt
skogbevuxna som den södra ankarplatsens, men
vattensträckan mellan den var längre och smalare och liknade
mera, vad den i själva verket var, mynningen av en flod.
Rakt framför oss vid södra ändan sågo vi ett fartygsvrak i
de sista stadierna av förfall. Det hade varit en stor
tremastare, men den hade så länge legat utsatt för vädrets
åverkan, att den var behängd runt omkring med en tjock
vävnad av drypande tång, medan strandbuskar slagit rot på
dess däck och nu stodo översållade av blommor. Det var
en sorglig anblick, men den visade oss, att ankarplatsen
var lugn.
»Ser man på», sade Hands, »det var en rar plats att
stranda på. Fin, slät sandbotten, inte en krusning på
vattnet, träd runt omkring och blomstrande buskar som i en
trädgård på det där gamla skrovet.»
»Och en gång strandade», frågade jag, »hur ska vi få
henne flott igen?»
»Kors, det ä’ mycket enkelt», svarade han. »Du tar en
tross i land där på andra sidan vid lågt vatten, tar en
rundtörn kring en av de där stora tallarna, tar trossen tillbaka,
tar en rundtörn kring gångspelet och ligger bi mot
tidvattnet. När floden kommer, hugger alla man i trossen, och hon
ä’ flott, innan du vet ordet av. Och passa nu på, gosse. Vi
ä’ nära framme och hon har för stark fart. Styrbord litet —
så — rätt så — styrbord — babord litet — rätt så — rätt så!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
