Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIII. En hövdings fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåvo tre hurrarop, i vilka Silver instämde lika hjärtligt
som någon annan.
Tre mil längre fram, just i själva inloppet till Norra
viken, vad skulle vi möta om icke Hispaniola, kryssande
för sig själv! Den sista floden hade lyft henne, och om det
hade blåst häftigt eller varit stark tidvattensström
liksom på södra ankarplatsen, skulle vi sannolikt ha sett
henne för sista gången eller funnit henne ohjälpligt
strandad. Nu var emellertid föga skada skedd undantagandes
förlusten av storseglet. Ett annat ankare gjordes klart och
hyvades på en och en halv famns vatten. Vi rodde alla
tillbaka till Rombukten, närmaste punkten till Ben Gunns
skattkammare, varpå Gray ensam återvände med båten
till Hispaniola, där han under natten skulle hålla vakt.
Från stranden upp till grottans ingång var en
långsluttande backe. Vid toppen mötte oss mr Trelawney.
Mot mig var han hjärtlig och vänlig, utan ett ord varken
av klander eller beröm för mitt avvikande. Vid Silvers
artiga hälsning rodnade han en smula.
»John Silver», sade han, »ni är en spetsbov och bedragare
— ett vidunder till bedragare! Man har bett mig att inte dra
er inför rätta. Nåja, jag ska inte göra det, men de människor
ni dödat hänga som kvarnstenar kring halsen på er.»
»Tackar ödmjukast, sir», svarade Lång-John med en
ny hälsning.
»Jag förbjuder er att tacka mig», utropade mr
Trelawney. »Det är en grov pliktförsummelse jag gör mig
skyldig till. Förskona mig från er åsyn.»
Därpå gingo vi alla in i grottan. Den var rymlig och
luftig, med en liten klar källa, kringväxt av ormbunkar.
Golvet utgjordes av sand. Framför en stor eld låg kapten
Smollett, och långt bort i ett hörn, endast dunkelt
upplyst av det fladdrande eldskenet, varsnade jag stora
högar av mynt och fyrkanter uppstaplade av guldstänger.
Det var Flints skatt, som vi kommit så långväga för att
söka och som redan kostat sjutton av Hispaniolas män
livet. Hur många liv den kostat under hopsamlandet, hur
mycket blod och smärta, hur många präktiga fartyg,
borrade i sank, hur många hederliga sjömän, som med
förbundna ögon måst vandra ut på plankan, hur många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
