- Project Runeberg -  Skattkammarön /
182

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIV. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skäl att tänka värre om honom än någon annan, därför
att jag sett honom ruva på ett nytt förräderi på platån.
Det var således tämligen barskt doktorn svarade honom:

»Druckna eller yrande.»

»Rätt, sir», sade Silver, »och det gör er och mig rysligt
litet vilketdera.»

»Jag antar, att ni knappast kan begära, att jag skall
kalla er en människa med hjärta i kroppen», genmälde
doktorn i hånfull ton, »och därför måste mina känslor
förvåna er, master Silver. Men om jag vore säker på att de
yrade — lika säker på det som på att åtminstone en av
dem är angripen av feber — skulle jag lämna det här
lägret och med vad risk som helst för mitt eget skrov ge dem
all den hjälp jag kan som läkare.»

»Jag ber om ursäkt, sir, det skulle ni göra mycket orätt
i», sade Silver. »Ni skulle mista ert dyrbara liv, det kan
ni slå er i backen på. Jag står nu på er sida med hull och
hår och skulle inte vilja se partiet försvagat, för att nu
inte tala om er själv; ty jag inser, vad jag har att tacka
er för. Men de där karlarna därnere skulle inte kunna
hålla ord — nej, inte ens om de önskade det, och vad
mera ä’, de kunde inte tro, som ni kunde.»

»Nej», sade doktorn. »Ni är just rätta mannen att hålla
ert ord, det veta vi.»

Detta var nästan de sista påminnelser vi hade om de
tre piraterna. En enda gång hörde vi ett bösskott på långt
håll och antogo då, att de voro på jakt. Ett rådslag hölls,
varvid beslöts — till Ben Gunns stora glädje, det måste
erkännas, och med Grays stora bifall — att vi måste
lämna dem åt sitt öde på ön. Vi lämnade kvar ett rikligt
förråd av krut och kulor, nästan allt det salta getköttet,
litet medicin och några andra nödvändighetsartiklar,
verktyg, kläde, litet överflödig segelduk, några famnar
tågvirke och, på doktorns uttryckliga önskan, en vacker
present tobak.

Detta var vårt sista bestyr på ön. Vi hade redan
stuvat in skatten och intagit tillräckligt med vatten jämte
återstoden av getköttet, i händelse av behov; och
slutligen, en vacker morgon, lättade vi ankar — vilket nätt
och jämnt lyckades oss, så få som vi voro till antalet —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free