Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Utdrag ur Konung Carl XIV Johans Bref, Proklamationer och Tal, sammanställda och ordnade under vissa rubriker.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära, skola hädanefter endast täfla uti lifligt deltagande för
det gemensamma fäderneslandets välfärd och ära. Magtiga
och starka genom denna förening, skola vi endast
cfter-sträfva att få lefva fria och oberoende i våra skogar och
på våra fjäll. Omgifna af nord- och Östersjön, äga vi
inom vårt sköte alla elementer till lycka och sjelfbestånd.
Yi hafva ingen anledning till den förmodan, att någon
magt afundas oss vår sällhet och söker störa den. Men
gåfves ock en sådan, så vädja vi till våra häfder, som
vittna, att, om man någon gång våldfört vår rätt, har
hämnden följt förolämpningen tätt i spåren. (1815) 2 7). . . .
1 den fasta föresats att uppehålla och försvara edra
rättigheter, skola vi uppbjuda hela vår förmåga, att ställa er
i de lyckliga folkens leder. Skiljda från det ofriga Europa,
skall vår politik, liksom vårt intresse, förbjuda oss att
inblanda de båda skandinaviska nationerna uti någon
främ-manda tvist; men min pligt och er värdighet skola alltid
vara rättesnöret för våit uppförande, och dessa tillåta icke,
att någon främmande befattar sig med våra inre
förhållanden. (1818) 09). . . . Föreningen med Norrige stadgar sig
dagligen alltmera, Sakernas egen kraft, högtidliga eder
och ömsesidiga fördelar försäkra dess varaktighet.
Passionerna lägga sig, emedan folken vilja lefva i lugn.
Föi’-nuftet säger dem, att fortfarandet af deras frihet och
oberoende livilar på ett orubbligt förtroende emellan de båda
nationerna. (1818) 40). . . . Lugn är ett folks första
dygd. Skandinaviens inbyggare hafva fått denna
egenskap på sin lott. Detta lugn tillåter dem att, utan
lietta och passion, skilja sanning från lögn, rättvisa
från orättvisa. De utveckla sina förmögenheter i ett lugnt
och jemnt fortskridande. De förstå värdet af det
materiella välstånd, de njuta. Traditionsvis känna de sina
rättigheter. De äga personlig frihet. Lagarne beskydda
deras egendom, och tjenstemannabanan är, utan afseende på
börd eller rang, lika öppen för alla. Sådan är vår
närvarande belägenhet. Må hvar och en på
fäderneslandets altare offra sin gärd af insigter och erfarenhet.
(1832) 2I).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
