Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Utdrag ur Konung Carl XIV Johans Bref, Proklamationer och Tal, sammanställda och ordnade under vissa rubriker.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statens Styrka.
Enighet och ordning utgöra en stats styrka, och dess
bestånd och sällhet fordra allmän vördnad för lagen. En
regents första pligt är att skaffa denna, furstens och folkets
högsta herrskare en ovilkorlig lydnad. Åldrig hafva
nordens folk åt kraftlösheten gifvit epitetet god s5). . . .
Kraften är lagens bundsförvandt och stöd. Så länge
lagar-ne vördas, är styrkan sysslolös. Men, om de våldföras,
om samhällets jemnvigt rubbas, tillhör det fäderneslandets
försvarare att tillrättavisa de illviljande. När frågan gäller
att bekämpa en yttre fiende, gjuter krigaren sitt blod for
fäderneslandet, och erkänslan smyckar hans graf. Den,
som stridt för sitt fäderneslands rättigheter, som afsagt sig
en del af sina egna och undarkastat sig disfiplinens bud,
på honom rigtas i farans stund allas blickar. Påminnom
oss vidare, att dessa lagar, huru rättvisa och helsosamma
de än må vara, kunna kullkastas af främmande härar, eller
genom inhemsk svaghet, om den, som bör vaka för alla,
ett Ögonblick tvekar att använda den väpnade magten, då
frågan är att skaffa nationens, genom dess representanter
uttryckta, vilja, aktning och åtlydnad. (1827) 83).
Olycklig den förste, som tror sig upphöja thronens glans och
magt, då han utplånar spåren af nationens rättigheter.
Den visaste furste är den, som med uppmärksamt öga
följer de elementer, hvilka hota att förstöra staterna, som
fattar dem innan de hinna utbrista och som genom sin
vördnad för lagarne hindrar dem att ånyo framträda,
(1817) 34).
Fruktan.
Fruktan för Gud är den enda fruktan, fria män hora
erfara a5).
1814.
Napoleon.
Denne utomordentlige man, som tycktes hafva
erhållit så utmärkta egenskaper och så stor magt endast för
att tjena eröfrare till ett varnande efterdöme. Enväldig
herrskare öfver den rikaste del af jorden, och öfver dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
