Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ERISTENDOMENS OCH HEDENDOMENS STRID.
2, Kristendomens och hedendomens strid.
(1060—11034).
§ 10. Svear och Goöter.
Med konung Emund utslocknade den gamla sigurdska
konungaätten och den stenkilska upphöjdes på thronen.
Konungarne af denna sistnämnda ätt voro varmt tillgifne sin
kristna tro och sökte ofta med våld utrota hedendomen.
Den svenska kyrkans historia inträder derföre nu i ett nytt
skede, hvars utmärkande karaktär är den emellan kristendom
och hedendom upplågande striden om väldet.
Vid den tid, der vi nu befinna oss, hade kristendomen,
såsom vi sett i det föregående, vunnit fast fot inom Göta
land. Deremot var i Svea land den nya lärans offentliga
bekännelse ännu inskränkt inom den lilla församlingen i Birka.
Svearne hade nämligen midt ibland sig det uråldriga
afgudatemplet i Upsala och hyste derföre större nitälskan för
hedendomen än göterna, hvilka, mer afskilda från den gamla
gudadyrkans medelpunkt och utgörande en folkstam för sig, voro
långt tillgängligare för kristendomen.
De begge hufvudstammar, svear och göter, hvilka bildade
Sveaväldet, voro således vid denna tid temligen skiljaktige
i tro och gudsdyrkan: kristendomen var jemförelsevis mera
rådande i Göta, hedendomen i Svea rike. Fred herskade
emellertid ännu emellan de båda religionerna. Man förföljde
ingen för sin tros skull, och hedningarne fordrade icke mer
än att ega frihet vidhålla den gamla gudaläran. Tillerkända
lika trygghet, kunde de kristne ostördt öfva sin gudstjenst;
det ålåg dem endast att lika med allt det öfriga folket
sända den vanliga gärden till uppehållande af de stora
offerfesterna i Upsala, från hvilket för Sveaväldets alla inbyggare
gemensamm åliggande äfvensom ifrån förpligtelsen att sjelfve
infinna sig vid dessa fester de likväl kunde lösa sig med
penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
