Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEAR OCH GÖTER. 23
Emellertid var det naturligt, att sedan det band af
gemensam gudsdyrkan, som af ålder sammanhållit de under
sveavälde förenade stammar, mer och mer började brista, split
och tvedrägt i längden ej kunde uteblifva. Tvifvelsutan var
väl den strid, som nu upplågade, närmast framkallad af
politisk rivalitet mellan de båda olika nationaliteterna, svear och
göter. Men att den tillika var en religionsstrid, der det skulle
afgöras, om hedendom eller kristendom skulle behålla
väldet i Sverige, är alldeles påtagligt.
$S 11. Konung Stenkiu.
När den vidtfrejdade sigurdska ätten utslocknade med
Emund gammal, var en ansedd och storättad man, vid namn
STENKIL, jarl i Svithiod. Han var son till den förutnämnde
vestgötajarlen Ragnvald Ulfson i dennes senare gifte. Sjelf
var Stenkil förmäld med en dotter af Anund Jakob och var
således dels genom sin gemål dels genom sin fader, som
var Olof Skötkonungs syskonbarn, nära befryndad med den
gamla dynastien.
Denne man, som genom sin fäderneslägt var kär för
vestgöterna, och som icke mindre genom sina personliga
egenskaper än genom sin nära frändskap med det gamla
konungahuset var aktad af svearne, syntes särdeles egnad att blifva
en föreningslänk mellan dei sitt inre redan mycket tvedrägtiga
stammarne, och både svear och göter voro säkerligen ense
om att tillerkänna honom thronföljden efter Emund gammal.
Såsom konung motsvarade Stenkil de förhoppningar,
som man både i Svea och Göta land synes hafva gjort sig
om honom. Visserligen var han kristendomen varmt
tillgifven och hägnade dess stilla fredliga växt efter bästa
förmåga. Men han iakttog äfven fördragsamhet mot
hedningarne och afböjde med förstånd allt våldsamt undertryckande
af den gamla gudsdyrkan. Sannolikt är ock, att han, endast
genom att noga följa den redan mellan Ölof Skötkonung
och hedningarne träffade öfverenskommelsen att lemna deras
offerkult ostörd och ingen tvinga att blifva kristen,
förmådde bibehålla sig på thronen, så länge han lefde.
Stenkil säges hafva älskat vestgöterna framför alla
andra: han synes också förnämligast hafva uppehållit sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
