Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.
j
A
!
LUND BLIFVER ERKEBISKOPSSÄTE. 33
§ 18. Lund blifver ewéeåz’séap&sälé.
Såsom vi sett i det föregående, bar erkebiskopen i
Bremen ännu omsorg om Sveriges kyrka, såsom synes deraf, att
erkebiskop Adalbert hit ordinerade flere biskopar. Men
innan det tidsskede gick till ända, som senast utgjort föremål
för vår betraktelse, lösslets norden från det Hamburg-bremiska
erkestiftet.
Anledningen dertill var följande. Danske konungen ERIK
EIEGOD hade af Adalberts efterträdare, erkebiskop LIMAR,
fått sig ett kyrkostraff ålagdt. Missnöjd häröfver begaf han
sig två särskilda gånger till Rom och begärde att bli fri från
det utländska öfvervälde, som 1i andligt hänseende tryckte
honom och hans land. Den påfliga kurian visade sig icke
obenägen, särdeles som Limar i tvisten mellan påfven och
tyske kejsaren hade tagit den senares parti. Härtill kom, att
påfvarne i allmänhet ogerna sågo en allt för stor kyrklig
magt lagd i en enda metropolits hand, och derföre alltid
befunnos villige att, när tillfälle dertill yppade sig, genom
delning af äldre vidsträckta kyrkoområden, skapa nya
metropolitanstolar, som lättare kunde hållas i beroende af Rom
och befrämja dess sträfvan efter ett påfligt universalvälde.
Hvarken konung FErik eller erkebiskop Limar upplefde
emellertid den ifrågasatta förändringen. Den senare dog
redar 1101 och Erik 1103. Men sistnämnda år skickades en
påflig legat till norden, för att utse lämplig plats för en ny
metropol. Valet föll på Lund, och dåvarande biskopen
derstädes ASKER, som innehaft sitt embete sedan 1089, insattes
af påfven PASCHALIS II till erkebiskop öfver de tre nordiska
rikena. Såsom vanligen uppgifves, skedde detta samma år,
som Erik Eiegod dog, eller 1103. Härmed var det sålunda
slut på Sveriges undergifvenhet under den bremiska
erkebiskopsstolen. Vårt lands kyrka sattes i stället under den
danske erkebiskopens i Lund andliga öfverhöghet.
Dock kan man i sjelfva verket ännu knappast tala om
en svensk kyrka. Ty väl funnos här flere predikanter, som
i de särskilda landsorterna predikade och döpte; åtskilliga
biskopar voro äfven hit ordinerade, men med undantag af
Värend och Vestergötland, der redan under förra tidsskedet
Cornelius: Handbok i Sv. kyrkans hist. k 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
