Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ANDLIGA FRÅLSET. S9
lekmäns förbrytelser, såvida de kunde rubriceras såsom brott
icke endast mot borgerlig ordning, utan också emot Gud och
kyrkan.
Väl klagades icke sällan deröfver i skrifvelser från Rom,
att presterskapet fortfarande betungades med krigsgärder och
verldsliga utskylder, äfvensom att kyrkans män tvungos att
svara inför verldsliga domstolar, hvilket påfven betecknade
såsom »ett mot gudomlig och mensklig lag stridande skick.»
Men så småningom vann den meningen mer och mer
erkännande, att kyrkans gods skulle vara skattefria, och att prests
inställelse för verldslig domstol vore att anse såsom en
styggelse, hvarjemte både påfvebref och landslagar utvisa, att
lekmäns våld mot prest, deras underlåtenhet af gudstjenst
eller annat, som kyrkan fordrade, äktenskapsfrågor och öfriga
mål, som angingo inrättningar af kyrklig beskaffenhet, utan
betänkande stäldes under andlig domstol,
§ 45. Kyrkans rätt till tionde.
Ett privilegium af stor vigt var kyrkans rätt att
uppuppbära s. k. Zoxde. Den mosaiska lagens föreskrifter, att
till underhåll för Levi stam och till hjelp för enkor,
faderlösa och främlingar Zzonde skulle gifvas af all landets säd, af
frukten på trän, af få och får och allt det under
herdastafven går (jfr 3 Mos. 27: 30—34; 5 Mos. 14: 22. 23. 29; 26: 12)
— dessa föreskrifter inskärptes flitigt af kyrkans fäder såsom
bindande äfven för de kristna. Men till allmän efterlefnad
förmådde dock kyrkan icke bringa budet om tiondens
gifvande under det romerska väldets tid. Först kejsar KARL
DEN STORE påbjöd Zzonde såsom allmänt gällande lag inom
sitt stora rike, och sedan dess antogs det som en trosartikel,
att kyrkan egde en i Guds bud grundad rätt till tionde.
Föredömet af den öfriga vesterländska kristenheten,
predikanternas inskärpande af budet om tionde såsom ett af
kristendomens hufvudstycken samt jemväl påfvarnes städse
upprepade föreställningar och förmaningar verkade väl
derhän, att tiondens utgörande äfven inom vårt fädernesland
snart ansäågs såsom ett gudomligt lagbud, hvilket man icke
utan fara för sin själs salighet kunde undandraga sig, Om
det än är antagligt, att månge knorrade öfver den nya
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
