Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 KYREKAN UNDER FÖOLKUNGATIDEN.
5. Den svenska kyrkan under folkungarnes och
konung Albrekts regering.
(1248—1389).
§ 52. Birger pjarl.
Förut är berättadt, huru Birger jarl år 1249 hade
företagit ett korståg till Finland och der utbredt kristendomens
och den svenske konungens välde öfver en god del af
Tavastland. Midt under denna segrande framgång kallades han dock
hem till Sverige af underrättelsen om konung Eriks den 2:dre
Febr. 1250 timade död.
» Denna tilldragelse var af vigt, ty det förestod nu ett
nytt konungaval ur en ny ätt. Att folkungaätten dervid
ensam skulle ifrågakomma, var naturligt, emedan denna ätt var
den mäcgtigaste. Men svårare var att afgöra, hvem som
bland denna ätts många medlemmar skulle intaga den lediga
thronen.
Der lefde vid denna tid i Upland en mägtig man, IVAR
BLÅ, herre till Gröneborg, ett fäste, som låg vid Mälarens
norra strand, och hvars ruiner ännu finnas qvar. Han insåg,
hvilka olyckor hotade landet, om konungavalet fördröjdes,
och lät derföre i hast utse Birger jarls äldste son, den unge
WALDEMAR, till konung. När Birger kom tillbaka från sitt
korståg, yttrade han missnöje deröfver, att han sjelf icke
blifvit ihågkommen vid valet, men fann dock rådligast att
låta saken ha sin gång. Waldemar blef sålunda konung, men
Birger jarl förde styrelsen i sin sons namn.
Birgers styrelse var utmärkt af kraft och klokhet. Sedan
han 1252 vid Herrevadsöro i Westmanland besegrat och dödat
de förnämsta af sin ätt, hvilka afundsjuka öfver hans macgt
hade gjort uppror, vågade ingen i Sverige längre sätta sig
upp emot den mäcsgtige jarlen. Det sålunda vunna inre lugnet
använde Birger till hvarjehanda nyttiga styrelseåtgärder. Så
synes han visserligen icke förtjena att, såsom ofta skett, kallas
Stockholms grundläggare, enär denna stad alltsedan 1187
begynt bebyggas. Men han uträttade dock åtskilligt till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
