Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNING MELLAN GUSTAF O. H. KYRKL. RÅDGIFVARE. 199
äldre broder var han en lärd man och Luthers reformation
tillgifven. Men om Olaus var en beslutsam och oförfärad,
liflig och någon gång alltför häftig försvarare af sin sak, så
var Laurentius deremot saktmodigare, mildare och mera
undfallande, ehuru han det oaktadt visst icke var mindre nitisk
och sjelfständig. Dessa egenskaper gjorde honom särdeles
lämplig att i en så brydsam tid intaga erkebiskopsstolen.
Också rättfärdigade Laurentius Petri under en 42-årig
embetsutöfning på det mest lysande sätt det förtroende, som kallat
honom att blifva främste vårdaren af den sig nybildande
svenska kyrkans angelägenheter.
8 o95. Brytning mellan Konung Gustaf och hans begge äldre
kyrklige rådgifvare.
Omkring 1539 började en allvarsam brytning gifva sig
tillkänna emellan konungen och de män, som dittills i
kyrkliga angelägenheter varit hans ledare och rådgifvare.
Laurentius Andre& var sjelf en för stor herskarekraft, för att i
längden kunna fördragas af en om sin magt så ömtålig konung,
som Gustaf Vasa var; och Olaus Petri hade i några af sina
utgifna skrifter yttrat ett och annat, som konungen uttydde
såsom förebrående hänsyftningar på sig. Särskildt ville Gustaf
hafva biskoparnes magt mera inskränkt och kyrkans
inkom”ster mera förminskade, än desse reformatorer, och ibland dem
i synnerhet den kraftfulle Laurentius Andre2&, ansågo
förenligt med kyrkans välförstådda intresse; och denna olikhet i
åsigter om vilkoren och sättet för reformationsverkets
befrämjande synes hafva varit den förnämsta anledningen till
det yppade missförståndet mellan konungen och hans
kyrklige rådgifvare.
Konungens missnöje underhölls, om icke väcktes, af den
till Sverige i Augusti 1538 inkomne nederländske
äfventyraren KONRAD PEUTINGER, hvilken för sina omogna
reformförslager snart fick ett biträde uti en annan utländing,
pommerske adelsmannen GEORG NORMAN, en lärd, ärlig och
blygsam man, som från Tyskland blifvit inkallad till lärare
åt hertig ERIK. De begge främlingarne kunde endast
bedöma den svenska kyrkan i hennes olikhet med den
protestantiska kyrkan utom Sverige. De ansågo, att konungen borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
