Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 REFORMATIONENS INFÖRANDE I SVERIGE.
1 Sverige hafva samma magt öfver landets kyrka, som de
tyska riksständerna tillvällat sig. Biskoparne borde derföre
försvinna eller åtminstone i sin embetsutöfning bindas och
inskränkas. De katholska bruk och seder, hvilka hittills
tolererats, borde icke längre lidas o. s. v. Sådana voro desse
nya gunstlingars grundsatser, och konungen, som förut gått
ytterst varsamt och försigtigt till väga vid reformationsverket,
förvandlades nu med ens till protestant 1i den strängaste
mening.
I slutet af år 1539 inleddes emot Laurentius Andrex&
och Olaus Petri formlig rättegång vid en herredag i Örebro.
Anklagelsepunkterna voro flere; men framför allt lades dem
till last otrohet emot konungen. Så skulle de båda
reformatorerna hafva känt, men förtegat en af Hansestäderna flere
år förut föranstaltad sammansvärjning mot konungens lf.
Under hemlig bikt skulle de fått veta förräderiet och af sitt
samvete känt sig pligtiga till stillatigande. Men Gustaf
godkände ej denna ursäkt, utan anstälde nu högmålsprocess emot
dem för detta förmenta brott.
Dessutom lades särskildt Laurentius Andrex& till last, att
han icke velat vid kyrkans befrielse från Roms förtryck
uppoffra hennes sjelfständighet genom att ställa henne i fullt
beroende af landets verldsliga regering. Man finner således,
att Laurentius nu anklagades för något, som just utmärker
honom såsom en af de mest klarseende bland den
protestantiska kyrkans första författningsordnare.
Båda de anklagade dömdes till döden, men fingo nåd.
Efter nära 17-årigt deltagande i kyrkans och statens
offentliga angelägenheter drog sig Laurentius Andrez»& tillbaka till
Strengnäs och tillbragte der, sannolikt under bekymmer och
nöd, de tolf sista lefnadsåren till sin död den 29 April 1552.
Olaus Petri återvann visserligen aldrig Gustafs förtroende,
men nämndes dock i April 1543 till kyrkoherde i Stockholm,
der han några dagar före Laurentius Andre& lemnade detta
jordiska. Efterverlden skall säkerligen aldrig underlåta att
med tacksamhet erinra sig dessa begge utmärkta män, af
hvilka den ene först satte svenskt bibelord i svenska folkets
hand och vågade sitt lif i kampen för vår kyrkas frihet, den
andre åter icke blott var den förste, som här med oförskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
