- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
237

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.











HR a srr E
e s

r m sda RDE

JOHANNES TERSERUS. * 237



universitet. Något senare kallades han till Stockholm, för
att undervisa drottningen i hebreiska, samt kom snart i stor
gunst hos henne.

Vid den märkvärdiga riksdagen 1650 spelade Terserus
en framstående rol. Det är bekant, hurusom vid denna
riksdag de tre ofrälse stånden inlemnade en s. k. protestation
om kronogodsens återställande. Då med anledning häraf
biskoparne, af hvilka de fleste höllo med adeln, söndrade sig
från det lägre presterskapet, valde detta Terserus till sin
ordförande, hvilken ledde oppositionen med sådan kraft och
klokhet, att fertalet af biskoparne slutligen måste beqväma
sig att underskrifva protesten angående kronogodsens
reduktion. Dessutom understödde Terserus med mycket nit den
af drottningen vid samma riksdag framlemnade, men af adeln
häftigt bekämpade propositionen om thronföljdens försäkrande
åt det pfalziska huset.

Till följd häraf stod Terserus i stor gunst äfven hos
Karl Gustaf och utnämndes af honom till biskop i Åbo 1658.
Det var dock konungens personliga ynnest, ej presterskapets
förtroende, som kallade honom till den ansvarsfulla platsen.
Terserus hade nämligen icke förmågan att göra sig älskad.
Han var lärd, skarpsinnig, arbetsam och tilltagsen; men han
var på samma gång orolig, egenkär, envis och sjelfrådig,
och härigenom väckte han snart emot sig en allmän ovilja
och förbittring.

Härtill kom, att den nye Äbobiskopen, i likhet med
Johannes Matthie, invecklades i tidens trostvister. Terserus hade i
Tyskland knutit och sedermera städse underhållit en förtrolig
vänskap med Kalixtus. Han hade vid 1647 års riksdag jemte
Johannes Matthie kämpat mot konkordieformelns antagande
såsom symbolisk bok. Af dessa anledningar misstänkte man
honom likasom Strengnäsbiskopen för kalviniska eller åtminstone
för synkretistiska åsigter. Länge saknades dock tillfälle att
angripa honom. Men i Januari 1662 utgaf han sin s. k. Förklaring
öfver catechismum, som ansågs förråda villomeningar af antydda

oart. Häraf föranleddes mycken tvist, särdeles inom Åbo
dom
kapitel. Terserus och hans förnämste motståndare, den
grundlärde theol. professorn i Abo ENEVALD SVENONIUS,
utmanade hvarandra till en offentlig disputation, som genom
het

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free