- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
247

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISKOP -OCH DOMKAPITEL. 247



i konung Sigismunds försäkring om religionen, att »klerkeriet,
med kapitlet och stiftet» skulle sätta tre på förslag, af hvilka
konungen sedan skulle nämna en. Men denna föreskrift
synes sällan hafva blifvit iakttagen. Inhemtades något votum
af presterskapet, så skedde detta merendels vid riksdagarne.
Deremot tyckes någon omröstning af samtlige kyrkoherdar
1 stiftet vanligen icke hafva skett, men väl finner man, att
konungen någon gång helt godtyckligt utnämnde biskop,
utan att förut hafva inhemtat något utlåtande hvarken af
consistorium regni eller af stiftets presterskap.

Fullt noggranna föreskrifter angående biskopsval gåfvos
icke heller af 1686 års kyrkolag. Der stadgades blott, att
»kapitlet och klerkeriet» skulle föreslå tjenliga personer till
obestämdt antal, hvarpå konungen egde till biskop utse en
af de föreslagna »eller ock någon annan», den konungen
pröfvade värdig och till biskopsembetet tjenlig, hvarjemte i
afseende på erkebiskopsval förordnades, att »a!la domkapitel i
riket skulle hafva sina röster».

De särskilda biskopsstiften voro länge strängt söndrade
ifrån hvarandra, och det band, som förenade dem till en
kyrka, var vida lösare än nu för tiden. Innan vår nu
gällande kyrkolag utkommit, rådde till en del olika ordning i
afseende på gudstjensten och andra kyrkliga förhållanden
inom de olika stiften. Ty biskoparne gåfvo oberonde af
hvarandra föreskrifter härutinnan, hvilka samlades och
kallades ordinantier,

I allmänhet herskade biskoparne med stor myndighet
och sjelfrådighet, hvar och en inom sitt stift. Utom i mycket
annat visade sig detta synnerligen 1i afseende på
socknepresternas tillsättning. Visserligen egde församlingen såväl
enligt kyrkoordningen af 1571 som efter 1686 års kyrkolag
omedelbar kallelserätt, och biskopen blott den lagliga
rättigheten att examinera och pröfva den kallade och, derest
denne befunnes oskicklig eller sina embetsbröder underlägsen,
förordna en annan och bättre. Men denna sistnämnda
restriktion lade dock i biskopens hand en mycket stor magt,
som lätt kunde utsträckas längre, än tillbörligt var. Också
kom det snart ända derhän, att socknemännens kallelserätt
nedsjönk till den temligen betydelselösa förmånen att blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free