Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI RELIGIONSÖFNING. 319
i hvilka samvetsfrihet och rätt att hålla egen gudstjenst
förunnades åt de vid fabrikerna i nämnda stad anstälda
arbetare af den reformerta läran, dem den bekante patrioten
JOoNAS ALSTRÖMER hade förmått flytta öfver till Sverige. Men
sedan isen sålunda blifvit bruten, dröjde det icke länge, innan
religionsfrihet medgafs åt alla bekännare af den »engelska
och reformerta kyrkanr, antingen de sig här i riket »redan
nedersatt, eller äro sinnade sig här att nedsätta», Detta skedde
genom kgl. brefvet af den 27:de Aug. 1741, hvilket förunnade
ofvannämnda reformerta trosbekännare fri religionsöfning och
atskilliga medborgerliga förmåner äfvensom rättighet att i
sjöstäderna, Karlskrona undantaget, få uppföra egna kyrkor.
Härvid förblef det ända till Gustaf III:s regering, men
då gick man ännu längre. Det är bekant, huruledes
VOLTAIRE, det fransyska fritänkeriets apostel, i början af
1760talet gjorde sig till samvetsfrihetens målsman uti sin berömda
Iraité sur la tolerance. Hans ord vunno gehör och fingo den
allmänna meningen för sig, så att »tolerans» blef tidehvarfvets
lösensord. Visserligen var detta utan tvifvel till välsignelse
för menskligheten, men önskligt hade varit, om det
fördragsamma tänkesätt, som sålunda inplantades, hade framgått ur
en bättre grund. Ty hos Voltaire och hans liktänkande var
den fördragsamhet, som förordades, i sjelfva verket endast
en indifferentismens tolerans, som ville lemna alla
religionsmeningar oantastade, emedan man sjelf icke intresserade sig
för någon, ja i sjelfva verket ansåg sig upphöjd öfver all
positivt kristlig tro.
Äfven i vårt fädernesland var det utan tvifvel neologien,
som förstod vinna erkännande åt de moderna
toleransgrundsatserna. Vid riksdagen 1778—79 beslöts i trots af
presteståndets motstånd att till konungen aflåta en skrifvelse, deri
man hemstälde om »en fri religionsöfning för alla utländingar,
som 1i riket vilja inflytta», såsom »öfverensstämmande med
den nästan i alla välbestälda stater införda och menskligheten
hedrande samvetsfriheten». Följden blef den kel.
förordningen af den 24:de Januari 1781, i hvilken under vissa vilkor
fri religionsöfning medgafs alla främmande £kristna
trosbekännare, utan att dock de stränga straffen för infödda svenska
undersåtars affall från statsreligionen borttogos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
