Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 KYREKAN UNDER NITTONDE SEKLET.
ning. Men fordringarne hos en själ, som vill blifva uppbygd
på vår allra heligaste tro, kunde de icke tillfredsställa.
Dertill egde de icke nog dogmatisk kärnfullhet, en brist, som
icke kunde öfverskylas genom den pathetiska vältalighet,
som var på modet och starkt framträdde icke blott hos dem
sjelfva, utan ännu mer hos det stora antalet af deras mindre
begåfvade efterliknare.
§ 151. Henrik Schartau.
Hos de nyssnämnda vår kyrkas tongifvande theologer
var oppositionen mot neologien tydligen icke förenad med
någon fullständig återgång hvarken till det specifikt kristliga
eller till den kyrkliga bekännelsen. Deremot hade den gamla
tron fulltonigare tagit till orda hos den bekante HENRIK
SCHARTAU. Denne utmärkte man hade i sin ungdom såsom
informator i ett herrnhutiskt hus i Göteborg sjelf fattat smak
för Zinzendorfs lära. Ännu 1786, då han kom till Lund i
egenskap af andre stadskomminister, godkände och
understödde han den herrnhutiska kristendom, som han der hos
några förefann. Men snart blef för honom ett grundligt
bibelstudium det rätta botemedlet mot herrnhutismens sjukliga och
pjunkiga fromhet, hvilken, i samma mån hans egen
individualitet hann utveckla sig under bibelordets tukt och uppfostran,
mer och mer måste förekomma i hög grad motbjudande för
en man med hans troskraft och förståndsklarhet.
Lika litet kunde Schartau känna sig dragen till neologien
och dess försök att omsätta kristendomens höga mysterier i
den urvattnade prosan af allmänna förnuftssanningar. Han
blef allt bestämdare en orthodox theolog af den stränga
lutherska observansen och uppträdde nu såsom en kraftfull
kämpe emot den neologiska otron ej mindre än emot den
andliga klemighet, som uppenbarade sig i herrnhutismen.
Träffande har det blifvit sagdt, att om neologien nästan
uteslutande predikade den första trosartikelns läror om Gud
Fader och skapelsen, och herrnhutismen lika uteslutande
andra artikelns läror om Guds son och återlösningen, så
uppträdde Schartau mot båda dessa ensidigheter, hufvudsakligen
förkunnande, hvad de förbigingo, eller den tredje artikelns
läror om den Helige Ande och helgelsen. Sålunda sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
