Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skidor, snöskor och skarbågar och deras utvecklingsformer av N. E. HAMMARSTEDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad beträffar de förstnämnda omtalas de redan på
500-talet under benämningen skridfinnar, ett ord som tvåhundra
år senare förklaras hava uppstått därav att "de pläga
förfölja villebrådet löpande på ett trä, som med konst böjts till
likhet med en båge". Man erinre sig, att ordet skrida ännu
bibehåller här åsyftade betydelse i uttrycket skridsko. De
svensk-norska lapparna voro således för 1,400 år sedan
d. v. s. långt innan finnarna bosatte sig i Finland — vitt
kända som skickliga skidlöpare, och sannolikt är både att
de redan då börjat avyttra skidor till nordborna och att
dessa redskap varit jämförelsevis utvecklade. För att
förfölja vildren, älg och varg tarvades helt visst då som nu
goda och snabba skidor, och när nordmännen sedan tillade
dessa redskap såsom attribut åt sina gudar, måste de hava
långt avlägsnat sig från den simpla och plumpa trätrygan.
För en utvecklad nordisk skidtyps åldrighet talar också det
förhållandet, att en sådan skönjes såsom gemensam
grundtyp för så många till detaljerna visserligen växlande men
dock i huvuddrag sinsemellan överensstämmande
skidformer, som tillhöra helt avlägset från varandra belägna orter i
norden.
De nordiska allmogeskidorna, under vilken benämning jag
här sammanfattar såväl de svenska som de norska och
finska, kunna indelas i två grupper, nämligen framtunga, det
är sådana, hos vilka tyngdpunkten ligger framom
tåremmen, och baktunga, det är sådana, hos vilka tyngdpunkten
ligger bakom denna rem. Till den förra gruppen höra
telemarkskidorna, till den senare de finska och lapska skidorna
samt i regel alla äldre svenska och även en del norska
skid-typer. I förbigående må här nämnas, att även de asiatiska
skidorna tillhöra sistnämnda grupp, vilken således är den
ursprungligare.
Innan vi gå att närmare beskriva några av de mest kända
av dessa nordiska typer, må några facktermer här få sin
förklaring, ty även vid skidan och skididrotten äro dylika
förbundna. Sålunda kallas den upphöjda framdelen eller
snoken på skidan för brätte, den å mittpartiet hos de flesta
skidformer förekommande uppåtsvängningen, vilken når sin
höjdpunkt under eller strax bakom fotens, plats, för spann
eller fotspann, den konkava, längslöpande randen, eller
ränderna, på undersidan å en del skidor för käl. Vad beträffar
skidstaven kallas den oftast å denna nedtill anbragta ringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
