Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skidor, snöskor och skarbågar och deras utvecklingsformer av N. E. HAMMARSTEDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastsytts i träet, samt att till följd av brist på lämpligt
skid-virke brättets snok måst uppbindas medelst en rem, vilkens
andra ände är fäst strax framom tåbandet.
Såsom sagt förekommer bruket att på undersidan
skinnkläda skidan allmänt hos Asiens borealfolk samt någon gång
även hos nordbor, och det har hos de senare helt visst
fordom varit vida mer brukligt än nu, då denna klädsel
knappast anträffas annat än på korta högerskidor (andrar). Till
detta ändamål brukas antingen sälsKinn eller, såsom hos
nordbor och lappar oftast är fallet, bellingar (benskinn) av
ren och älg. Naturligtvis fästas dessa skinn så, att håren
riktas bakåt.
Vad skidvirket angår kan valet vara ganska olika. Mest
användes av vår lantbefolkning längre norrut björkvirke,
mer söderut fett, tätringat furuvirke, s. k. tjurtall, dock med
undantag för den ovan omtalade högerskidan (andrån), till
vilken brukas ett segare, starkare och samtidigt mindre
fjäd-rigt och glatt träslag, oftast björk. Vid uttagandet av
lämpliga ämnen iakttages yttersta omsorg. Ej nog med att endast
vissa delar av stammen godkännas och att kvistar och
mot-ved, d. v. s. träfibrer riktade mot skidans lopp, icke få
förekomma. För en riktigt god skida av furu önskas dessutom
gärna, att skidans böjningar, särskilt fotspannet, skulle
förefinnas redan hos själva virket, om de ock senare genom konst
måste förstärkas. För de finska skidorna gäller, att den
kon-vexa undersidan bör om möjligt utgöras av själva yttersidan
av den björkstam, som användes. Till sportskidor har man
särskilt i Norge på senare tid börjat använda askvirke,
vilket med elasticitet förenar större styrka än furuvirket men
ock är ej obetydligt tyngre än detta samt dessutom saknar
dettas fettartade natur.).
Beträffande de olika nordiska skidtypernas användbarhet
är det tydligt, att de var och en främst lämpa sig efter
naturförhållandena i de landsdelar, där de under långa tiders
lopp småningom uppstått. Den, som tvekar i valet, kan
därför med ledning därav tämligen lätt komma underfund med,
vilket slag han för sig bör utköra, eller, i fall han vill
konstruera sig sin egen "idealskida", vilka egenskaper hos den
.) Överallt i Norden har på den sista tiden askskidan i sin tur
utträngts av hickory-skidan, vilken är mycket hållbar, men svårarbetad och
dyr i inköp. Särskilt för tävlingsändamål och för skidfärder i fjällen aro
hickoryskidor lämpliga. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
