Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skidor, snöskor och skarbågar och deras utvecklingsformer av N. E. HAMMARSTEDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena eller den andra typen, som han bör tillämpa. Som det
icke är min avsikt att härstädes skildra skidan såsom
sportredskap utan endast att teckna några drag ur hennes
utvecklingshistoria hänvisar jag för övrigt till L. A. Jägerskiölds
år 1899 utkomna lilla men innehållsrika bok "Om skidor och
skidlöpning" (Verdandis Småskrifter nr. 75) eller till
"Illustrerat bibliotek för idrott": Artikeln om skidlöpning av E.
Collinder i avdelningen "Vinter-idrott" (år 1889),
Till sist några ord om fotbindslet samt om skidans nog
urgamla men ej absolut nödvändiga tillbehör, skidstaven eller
skidstavarna. Att fotbindslet först utgjorts allenast av ett
tåband, danat av en vidja, ses lätt vid en jämförelse mellan
ursprungliga skidformer. Än i dag användes detta bindsle
flerstädes i vårt land. Gagnet av en hälvidja insågs dock
snart, vadan dessa två band, tåband och hälband,
förekomma å de flesta skidor, och otvivelaktigt har överallt det
gamla skidbindslet inskränkts härtill. På telemarkskidan i
hennes gamla enkla skepnad utgjordes det av två bakom
varandra anbragta, snodda vidjor såsom tåband och av en
dubbelflätad vidja såsom hälband. På de flesta skidor utom
telemarkskidan användes nu emellertid ett mera komplicerat
bindsle av läderremmar, bland vilka de viktigaste äro en
tjock bred tårem och en på ena sidan av skidan med ena
änden vid tåremmen fäst lång hälrem, vilken med hjälp av en
på motsatta sidan anbragt stropp, bindöglan, lindas kring
hälen ett par varv och därpå bindes ett par slag över vristen.
Skidstav synes av ålder hava åtföljt skidan, men seden
att använda två sådana tyckes egentligen endast tillhöra
finnar och de svenska landsdelar, där finskt inflytande gjort
sig gällande, ehuru den nu inom det moderna sportväsendet
nått en fullständigt dominerande anslutning. Såsom synes av
de här bifogade teckningarna (fig. 12—15) förete
skidstavarna stor inbördes likhet å de mest skilda delar av jorden.
Längst bort vid Asiens ostkust anträffas samma grundform
med kläcka och kringla som hos ostjaker och hos
finsksvensk-norska lappar, ja norra Dalarnas skidstav bibehåller
ännu ett slags kläcka, ehuru å densamma kringlan utbytts
mot en trissa. Längden belöper sig i regel till omkring 1,5
m, men är ej sällan under detta mått.
Likasom icke endast allt levande utan alla fullkomligare
alster av levande varelsers verksamhet har, såsom vi torde
lyckats visa, även skidan haft sin utveckling från en mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
