Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Kebnekaisemassivet av KARL SETTERBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— enom till straff och androm till varnagel. Men det får
väl tillsvidare bero!
Själv råkade jag ut för ett annat missöde, som blev litet
allvarligare och kunde blivit än värre. Som gammal
fjällman känner jag mig generad att omtala det och erkänna min
egen försumlighet. Men i förhoppning att därmed kunna
vara till nytta eller varning för någon efterföljare, vill jag i
alla fall sanningsenligt skildra förloppet.
I den värsta farten kom jag plötsligt upp i stöp. Som det
var 15° kallt, frös det under skidorna, innan man hann
blinka. Det blev att taga till kniven och skrapa skidorna,
varvid Chefen självuppoffrande kom mig till god hjälp. Under
skrapningen, som tog en god stund, måtte jag utan att själv
märka det ha stått i vatten med påföljd, att vätan så
småningom trängde igenom skodonen. Vid framkomsten till
Kebnekaisestugan kändes det litet konstigt i fötterna, men
utan att vidare reflektera över saken kröp jag efter en
välbehövlig middag till kojs och somnade ifrån alltihop.
Två timmar senare vaknade jag av en intensiv värk i
fötterna och fann dem till min häpnad frostskadade. Jag tog
genast itu med växelbad, d. v. s. hastig neddoppning i så hett
vatten, man kan tåla, omväxlande med försiktig gnidning
med snö (eller i brist därpå iskallt vatten). Men det var
för sent. Verkan blev ringa, och följande morgon hade ett
stort sår uppstått på ena foten, omöjliggörande vidare
växelbad. Min vän "föreståndaren för medikamentförrådet"
— det var Notarien — hjälpte mig troget med vad som nu
kunde göras, nämligen påstrykning av fettämne och
anläggande av förband.
Att få skor på fötterna gick dock ej för sig. Men
lyckligtvis medförde jag i reserv ett par mjuka tygkängor av det
slag, som brukas av franska alptrupper. Det var ett minne
från min tjänstgöring vid franska armén några år tidigare.
Dessa skodon — des chaussons — som egentligen äro
avsedda att dragas utanpå vanliga kängor, kommo nu väl till
pass, och jag kunde utan svårighet fullfölja vår tur. Då jag
sex dagar senare rådfrågade specialist i Stockholm, fick jag
konstaterat, att behandlingen varit den rätta så när som på
att vi använt jodsprit på såret. Sådan har visserligen sitt
värde som desinfektionsmedel, men verkar också frätande.
Min tvåtimmars siesta före behandlingen gillades dock ej av
läkaren. "Det var en dyrbar sömn," sade han. Om jag ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
