Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Kebnekaisemassivet av KARL SETTERBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git itu med saken genast, skulle troligen intet men uppstått.
Nu tog det månader, innan jag blev återställd. Lämpligt
hade varit att till förebyggande av frostskada smörja in
fötterna med benzoéister, lanolin eller annat ej vattenhaltigt
fettämne, såsom man ju brukar göra med ansikte och händer
vid större köldgrader.
Efter en vilodag bröto vi den 12 april upp från
Kebne-kaisestugan med Vistesakåtan som mål för dagen.
Turistföreningens t. f. vaktmästare, som nu skulle bli ensam kvar
i stugan, följde oss en bit till vägs och hjälpte att bära. Han
lyssnade till det svenskklingande namnet Stålnacke — en
känd släkt här uppe i översta Kalixdalen — men hade icke
dess mindre svårt att reda sig med svenska språket.
Det blev en förtjusande färd i strålande solsken och
omväxlande terräng. Först en lagom klättring på 400 m. till
högslätten öster om Tarfaladalen, så 8 km. slätlöpning över
platån mellan Karma och Tarfalatjåkko, varvid den lösa
snön framtvingade en organiserad spårning. Sedan utför
igen i Kaskasajokks dalgång, och där gällde det att passa
skidspetsarna i alla slingringar genom block- och
ravinterrängen. Bäst det var, spärrades vår färd av ett vattenfall.
Det blev ingen annan råd än att klättra uppför den branta
fjällsidan. Senaste snöfallet hade emellertid ej nått hit, så
att klättringen måste ske till fots genom småsnår och
kråkbärsris till en ansenlig höjd, innan skidorna åter kunde
användas. Utmed Palkastas djärva sluttningar gledo vi
vidare några km. med den svarta bergväggen stickande upp
tätt intill vår vänstra sida och de branta sluttningarna ned
mot Vistesajokk omedelbart till höger om oss. Så
småningom kunde vi kasta oss utför igen och följa dalgången fram
till Vistesakåtan, vilken vi nådde först efter mörkrets inbrott.
Komforten här var ej densamma som i föregående
förläggning. En enkel kåta utan inredning och med en trasig
säck som dörr var alltihop. Temperaturen gick under
natten ned till —16°, men en ordentlig eld mitt i kåtan gjorde
det en smula varmare. Men inte mycket! Snart var
middagen, den enklaste tänkbara, tillagad och expedierad, och
indelning i eldvakter för natten gjordes. Vi plockade på,
över och under oss mest allt vad vi hade i klädväg, och till
och med vindsäckarna degraderas till sängkläder. Snart nog
blev den sida, som vändes mot elden, genomstekt, medan
den andra sidan lika snart stelnade till av kylan. Det gällde
4. På skidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
