Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mera om skidans historia av K. B. WIKLUND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skida, som lär vara ett mossfynd från Uleälvsdalen, Finland. I detta
mossfynd möter man också en slags skidränna, enligt prof. Wiklund,
"ovanligt bred, nästan kluven ränna eller snarast med två rännor". Om
man överhuvud här har att göra med en verklig skidränna, och inte
endast ett tillfälligt påhitt, så är den i varje fall inte identisk med den lapska
skidrännan. Det förtjänar kanske nämnas, att det ser ut, som rännan i
mossfyndet är gjord med verktyget i fig. 4 med knivbladet vänt i enlighet
med det streckade knivbladet.
Tjurvike är tungt, och särskilt en utsökt talltjur, som i föregående
beskrivits, är tung som bly. Vikten av en lapsk vänsterskida av liknande
virke, avsedd för en man, har rört sig omkring 9 å 13 skålpund, d. v. s.
omkring 3,5 å 5,5 kg., möjligen tyngre. Man inser då lätt behovet av en
högerskida, som varit lättare, och de, som begagnat och tillverkat
tjurskidor för bruk i renskogen, äro säkerligen ense om, att med avseende på
dylika skidor behovet alltid förelegat, att högerskidan gjorts kortare och
lättare, avsedd att underlätta manövreringen.
Av Tornaei berättelse framgick, som vi såg, att sameh till make åt
vänsterskidan, som var gjord av grantjur och smord, använde en "mycket
kortare" skida, som inte var så hal och "gemenligen" gjord av björk.
Detta tyder på, att det icke var något uteslutande bruk, att högerskidan
med avseende på de oliklånga skidorna nödvändigt skulle vara skinnklädd.
Huvudsaken var, att den var kortare och lättare och inte så hal för att
underlätta manövreringen, bestigningen av branter o. d. I moderna lapska
tjurskidor förekommer det fortfarande liksom på Tornaei tid, att
höger-skidan är avsevärt kortare — intill en halv meter — och i övrigt lättare
än vänsterskidan, ehuru den numera liksom vänsterskidan i regel är av
tjurvirke, dock av mera sekunda sådant. Av fig. 3, färdig i 3 a, framgår
en dylik högerskida, pietsek, på en del håll allenast träuka, som överhuvud
betyder skida. Man lägger märke till, att i denna skida ytan av tjurveden
är vänd nedåt till undersida för skidan och givetvis med hyvlad ränna,
ehuru den i regel plägat göras något smalare än den naturliga rännan
under vänsterskidan. Vid fotstället sitter en del av tallen kvar, varav
namnet. Den naturliga buktningen nedåt gör, att den är synnerligen
lämplig att manövrera med.
Emellertid har som make till den tunga vänsterskidan även använts en
skinnklädd skida, småkts (kuövte ja småkts). Härvid kan väl knappast
ha gått till på annat sätt, än att man helt enkelt tagit en av de gamla
skinnklädda jaktskidorna. Såvitt jag kunnat finna, omnämnes icke denna
högerskida förrän av Linné och i den förutnämnda norska beskrivningen,
alltså först på 1700-talet. Måhända togs den till högerskida, när sameh
funno på konsten att till vänsterskida utnyttja förut beskrivna, utsöktaste
talltjur, vilken, som nämnts, är särskilt tung.
De oliklånga skidornas uppkomst står, som vi sett, i samband med
tjurvirket. De representera knappast någon urtyp, som uppkommit
oberoende av någon annan, utan äro endast en modifikation av en för alla
skidor gemensam urtyp, ett led i skidans utveckling."
Torkel Tomasson kommer säkerligen att slå ifrån sig med
bägge händer, när jag påstår, att detta är en regelrätt, klar
och skarpsinnig vetenskaplig framställning. Men det
hjälper inte. Det. är så, och det hade varit för väl, om alla
professionella inlägg i frågan haft samma valör. Han har säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
