Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska lärarnas sommarläger i Storlien av rektor Arvid Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dig hela stenen och inte bara en kvarts . . ." Och Valle
är ändå stockholmare! Nu är min vita sten dessutom en
erinran om Valle, och det tycker jag är roligt, det med.
Sista dagen och sista utflykten: Ernst-kumlet. Där hejade
och tjolaha-ade vi på bergets ande Unkas och "hade oss", som
Helge Lindau brukade kalla det, d. v. s. njöt av sol och luft
och allt vackert omkring oss. Sökte väl var och en för sig etsa
in utsikterna på näthinnan — för det var ju avskedsvisiten,
och vem vet när man når upp till Ernst-kumlets höjder
härnäst.
Samkvämen måste därnäst få sitt eget kapitel. Två
nationsaftnar fick vi vara med om. Finnarna stod för den ena,
norrmännen för den andra. Vi fick höra sång och musik — jag
minns särskilt fru Hillboms Sibelius-spel och fröken
Andelins sång — och uppläsning. Det var stämning över båda
dessa kvällar. En aftonsamvaro var ägnad Peterson-Berger.
Folkskoleinspektör Pihl med fru från Östersund medverkade.
Herr Pihl höll ett orienterande föredrag om den jämtländske
skalden och kompositören och fru Pihl sjöng en hel rad av
hans sånger.
Danskarna var inte många vid lägret, och det blev ingen
dansk helafton. Men det blev ändå en dansk högtid av. Det
var när överlärare j0rgensen från S0nderborg berättade om
danskarnas kamp för sitt språk och sin nationalitet nere i
S0nderjylland. Det var ett gripande anförande han höll — inte
hätskt, bara lugnt och sakligt, men det ställde realiteterna
därnere vid Nordens södra gräns så klart framför en, att det tog
om strupen.
I samband med samkvämen kunde jag väl också nämna
söndagsmorgonen uppe vid Bånggården: en stunds stilla högtid
ute på fjällheden.
På tisdagen den 10/s — efter middagen, som fått lite
högtidligare prägel än vanligt — var det tack- och
avskedsföreställning med tal och musik och kamratlig samvaro.
Föreläsningarna har jag redan berört, och som jag där är
part i målet, kunde det sagda få vara nog. Men Axberger
skulle jag vilja säga ett tack för gott och fullkomligt friktions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
